Desde mi interior

Nu har jag beslutsångest... ridningen var en besvikelse som inte är av denna världen... jag lärde mig inte ett skit, vi fick trava på volter på varje kortsida och skänkelvikning i skritt HELA lektionen, pisstråkigt... Vi fick inte ens galoppera :O Det har vi inte fått göra på två gånger, kul att börja med markarbete och hoppning utan att ha fått känna på hästen i galopp innan... NOT!!!!!!!!!!!!!!!!!! Är ruskigt frustrerad nu, jag menar, hon borde väl fatta att vi har galopperat förr! gaah...
Det är inte meningen att jag ska komma hem och vara besviken efter varje ridpass för att jag inte har fått lära mig något... efter ridlektionerna med Sara var man rätt svettig och kände att man fått träning men inte nu heller... jag skulle kunna springa en mil nu efteråt, så känns det...
om jag fic skulle jag spraka ut ridläraren med huvudet före, jags kulle i alla fall göra vad som helst för att få byta lärare... då kanske man kan få ut ngt av den stora summan pengar man betalar för att få rida.
En kvart idag stod hon och pratade en massa om hur hästen flyttar sig i sidled, ungefär som vi aldrig gjort en skänkelvikning förut... EN KVART!!!! vi fick rida i mindre än en halvtimme och vi har 50 minuter inbokade...

Funderar allvarligt på att sluta... vilket är synd för jag älskar att rida men om det ska vara så här så vill jag inte längre, hon har verkligen fått mig att INTE längta till tisdagarna som jag gjorde förr... nu sitter jag på bussen på vägen dit och undrar om vi ens får galoppera och det är inte normalt...

Jaja... nu har jag skrivit av mig lite av min frustration så får vi se om det hjälper... GAAAAAAAAAAAAAH!!!