Desde mi interior

Aldrig mer säger jag, aldrig mer!

Eftersom jag missade förra veckans ridlektion fick både jag och Jenny (som också missade den) rida igen i gruppen som rider precis före min vanliga lektion. Jag skulle alltså rida två lektioner direkt efter varandra...
I alla fall så såg jag fram emot detta, dels för att det är en grupp som ligger en nivå över min så jag skulle få prova lite nytt som jag aldrig gjort förut, men också för att ridläraren vi skulle ha är den bästa på ridskolan.
Dessvärre hade ridläraren varit på hästkliniken med en häst så vi hade en vikarie i hennes ställe... usch och fy :/

Hon fick mig att framstå som den sämsta ryttaren i världshistorien och gjorde så mitt självförtroende sjönk i botten...
Vi skulle göra en massa saker jag inte hade en aning om hur man gör, så därför sa jag som det var till henne att jag bara rider igen i gruppen och att jag egentligen rider en nivå lägre. Då tittade hon på mig ungefär som; om du är så dålig vad gör du då här! men hon sa att hon skulle försöka hjälpa mig. Pyttsan!

Det blev bara värre sen, hon klagade på allt jag gjorde. Vi skulle rida på serpentinbågar som jag inte tränat mycket på alls och såklart hamnade jag först... på en gång klagade hon på att jag red för sakta, att jag red för tvära svängar, att jag tittade åt fel håll och en massa annat....
Sen skulle vi rida öppna och sluta längs långsidorna, ngt som jag heller aldrig gjort (det var då jag red fram och talade om varför jag var där för henne) men jag tänkte då att men vara bra då kanske jag kan lära mig det... men nej... Hon klagade bara på mig... och jag fick ingen hjälp...

Sen skulle vi galoppera i en båge och runda en kon, men jag hade Emil och jag vet att jag har svårt att få honom i galopp... När jag provade och det gick halva vgen sa hon inget, men när jag sen provade och hade flera stycken bakom mig som ville galoppera så gick det inte alls. Emil saktade av på en gång och på en gång sa hon: men, du kan ju inte bara stanna sådär! och Använd spöet lite mer nästa gång...

Efter ett par rundor gav jag upp då jag visste att jag inte kunde göra det hon krävde av mig, då ignorerade hon mig istället och sa inte ett pip... vet inte villet jag föredrar, jag tog tystheten som ett tecken på att hon givit upp hoppet om att få mig att klara av saker och ting och det kändes inte bra... :/
Lärde mig absolut ingenting på lektionen... och jag som hoppats.


Andra lektionen, min riktiga lektion, gick underbart! Red Escape för första gången och hon är en underbar häst =) Vi fick rida fritt en stor del av tiden och det var trevligt =)

oj oj oj vilket inlägg... creds till er som orkar läsa...