Tiden läker alla sår

2009-07-11@22:28:10
Jag har inte orkat skriva något på ett tag nu, har inte haft någon riktig motivation till det. Det har inte heller hänt något särskilt som är värt att nämnas. Tiden läker alla sår, jag tror på det! Det har dock inte gått tillräckligt med tid än...

Jag har så många frågor som jag skulle vilja ösa ur mig, fråga efter fråga efter fråga, men jag vågar inte göra det. Kanske är jag rädd för vad svaren skulle kunna bli, jag vet inte. Svaren kan vara lika skrämmande som rädslan över att ställa själva frågan och då är det kanske bäst att låta bli. Men ska man då leva i ovisshet tills minnet bleknar bort, eller ska man fatta mod, gå emot rädslan och ställa dem, ställa frågorna som ligger och gnager. Men till vem? Och varför?




En mot världen


En i gänget, men ändå inte
Det finns alltid en känsla
Av att inte höra dit


Femte hjulet, inget att ha
Allt som sker är nära
men ändå så långt borta


Ett skådespel, en dålig karaktär
Som inte kan mätas med resten
Och insatsen är obetydlig


En stor publik, men ingen ser
Känslorna är gömda
Och hjärtat är i trasor


Många frågor, få svar
Ska allt behöva ses från utsidan
Eller ska scenen få ett snabbt slut?


Lämna ditt avtryck här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0