Desde mi interior

Kuddar, händer och fötter hålls för ansiktena eller blockerar händelsen. Ett litet svagt skrik hörs från något håll och ett litet desperat gnyende från ett annat. Trots detta riktas alla blickar åt samma håll, ingen vill missa vad som händer. När det värsta är över slappnar alla av, kuddar och händer tas ner för att hållas nere ett litet tag, tills nästa hemska sekvens inträffar och skyddet är framme igen. Detta upprepades gång på gång under nära två timmar. Rummet blev olidligt varmt och ju mer tiden gick desto mer kröp vi ihop intill varandra.

Haha, nej, vi är inte galna, vi tittar bara på film. Flera personer som skrämmer upp varandra även fast det faktiskt inte är så hemskt som det låter, det i kombination med att händelserna faktiskt var smått läskiga/motbjudande ibland gjorde att hela händelsen blev ganska skrattretande. Vi måste ha sett otroligt lustiga ut där vi satt.

Vi såg Låt den rätte komma in. Nu kanske du skrattar och tänker; men haha, den är ju inte alls läskig, men vänta du, du har inte tittat på film med oss... Efter det kan varje människa gå ut och vara rädd efter att ha tittat på Hitta Nemo, och jag skämtar inte, eller jo, lite kanske...Filmen var i alla fall grymt bra, men det var lite smått paranoida tankar som for igenom skallen efteråt, jag är kanske överkänslig, men då får jag väl vara det då. Vi hade det i alla fall trevligt! :)