Desde mi interior

Om man står mellan två val och inte vet vad som kommer bli bäst för de inblandade, vad ska man välja då? Att följa sin känsla eller gå emot den? Risken finns att om känslan följs blir det fel om det drabbar de andra som är inblandade men om mn inte följer känslan finns risken att man ångrar sig för resten av livet. Men om alla andra är osäkra, vad ska man göra då? Vad är det bästa? Allt är så förvirrat, jag vill ju, men kan jag? Om jag inte kan, då förstör jag för flera stycken, men om det visar sig att jag faktiskt klarar av det, då borde det bli bra, eller? Är det något annat som går snett då?
Många frågor utan svar, svar som jag gärna skulle få veta... Jag antar att jag måste göra mitt val, prata ut om det och sen försöka analysera situationen och på så vis komma fram till det som är bäst. För jag vill ju verkligen!

Vår teaterpjäs kommer bli kaotisk, känns som det just nu. Om man "samarbetar" med några stycken som anser att deras vilja ska gå före alla andras och som inte bryr sig om utifall de skulle såra någon annan eller göra livet besvärligt, vad kan vi andra då göra som förgäves försöker göra något bra av det hela? Det blir så bra ibland, oftast när de inte har något annat val och då känns det som att det kanske lyckas i alla fall. Sen när inflytandet försvinner blir det bara totalt pannkaka av alltihop, hjälp. Men vi kan ju i alla fall försvara oss med att det definitivt inte är vårt fel!

Ikväll ska jag i alla fall iväg till Pk en sväng, det känns bra. Får något annat att tänka på för tillfället. Ska även försöka skriva klart psykologin, har inte mycket kvar men om jag känner mig rätt kommer jag få svårt att sammanfatta det, jag har en förmåga att sväva ut något fruktansvärt. Inte så bra när maxgränsen nästan är nådd... Men det ska nog gå.