Desde mi interior

Hade inga lektioner idag men vi fick ändå infinna oss på skolan för att prata med vår PA-handledare. jag tror hon är ute efter att ta kål på oss, helt seriöst... Vi har gjort en hel massa saker på vårt PA, men ändå tkr hon inte att det duger. Nu har vi fått höra att vi måste skriva om typ hela vår teoridel plus ändra en massa andra saker, samt göra ett superframträdande på NV-dagen på måndag för att det ska bli perfekt, som hon vill ha det. Vi har seriöst inte tid! Inte innan Kristi himmelsfärd och det sa vi till henne, tack och lov så sa hon att hon bara föväntade sig att vi fixat det till början av juni, så lite tid får vi iaf, men ändå! Känns som det kommer bli totalt överarbetat... Börjar bli verkligt less just nu, jag trodde det hela var över när vi lämnade in det för några veckor sen, men nejdå... Blä

Svaret på frågorna jag ställde fick mig på bättre tankar måste jag säga. Visst kan jag tycka att det hela är mitt fel, att det är på grund av mig som tveksamhet infinner sig hos de andra. Men på ett annat sätt känner jag att detta var oundvikligt, jag hade inte kunnat hålla det för mig själv så länge till. Då är det bättre att det kommer fram av min fria vilja än att det kommer fram av en slump. Jag ska vara ärlig, det har jag lovat. jag har också varit ärlig i det jag sagt, men jag har kanske inte sagt precis allt. Nu får det vara nog tycker jag. Det kommer ta tid, det vet jag. men på ett eller annat sätt ska jag göra det bästa av situationen, jag tycker det borde vara det enda som krävs av mig. Och jag kanske måste tänka på att jag gör det för mig själv och inte för alla runt omkring, även fast situationen kanske blir bättre för de också. Jag ska klara det!