Desde mi interior

Blev en bra kväll igår på Cross även fast antalet deltagare var färre än förra veckan. Vi fick återuppliva vårt barnasinne genom ett flertal lekar som gav upphov till mycket skratt. Kvällen avslutades med så kallad bklängeskurragömma i hela kyrkan, i totalt mörker. Det bjöds även på bra undervisning av Johannes. Nästa gång tycker jag du ska vara där också! :)

På morgonen idag har jag varit ute och fotat en sväng, taskigt väder men jag tänkte på mycket svartvitt så det kan nog funka i alla fall. Sedan har jag nu suttit ett par timmar med en powerpoint som jag ska fixa om Gamla Testamentet. Nu ska jag ta ett bad tror jag, sen måste jag fixa mina naglar som tyvärr sett bättre dagar, jag tror inte mitt nagellim är särskilt bra, stenarna faller av väldigt lätt, eller så kan det i detta fall bero på vår aggressiva fruktsallad...

Kram!

Det finns saker som försvårar vandringen framåt och en av dem är att hela tiden få det som varit kastat i ansiktet nästan vart man än vänder sig. Det finns sätt att undvika det på men man kan inte fly i all oändlighet, då är det bättre att bra gå på, men ska man istället låtsas som ingenting när det väl händer så är det man gjort inget värt. Men om man istället vill visa vad man känner kan ännu mer dras upp istället och ännu mer frågor kan komma, utan att man för den delen får några besvarade. Människor i min närhet har sagt att känslor är viktiga att få utlopp för och att det bara blir värre när man gömmer dem och jag är böjd att hålla med. men om känslorna inget ger, om inget ändras eller för den delen känns bättre av dem så borde det inte göra någon skillnad om de visas eller inte. En sak är säker, man kan inte blunda för det som är ett faktum, för det man fått reda på, man kan inte hindra oönskad fakta från att tränga in om man väl fått ta del av det..