Älskad från första stund
Det är vid den här tidpunkten som jag absolut inte ska sitta här, för det är just då alla små saker kommer fram, som egentligen borde kommit fram långt tidigare men som legat gömt, av fri vilja eller omedvetet. Men det faller inte i glömska lika lätt som det kan gömmas...
Mitt ja, och min vilja, kan det vara så enkelt? Kan det vara lösningen på allting som är och som kommer att vara, svaret på allting som varit fast som jag inte visst eom då och därför inte gav mitt svar i tid? Eller så kanske jag hela tiden vetat det, fått höra det, men att det bara studsat tillbaka utan att sätta spår.
Jag vill så gärna säga att allt ska bli bra, vill så gärna känna det jag vet finns där, men som känns så ouppnåelig för tillfället. Jag vill så gärna säga att mitt ja ska lösa allt, men att ljuga skulle inte lösa några problem...
Nu ska jag sova och hoppas min rygg-, nack- och axelvärk går över.
