Desde mi interior

Okej, att vara sämst på kursen känns inte super, men det går alltid att kämpa ändå. Men att verkligen inte förstå när alla andra verkar ha allt klart för sig, att inte kunna öppna käften när alla andra använder så avancerad spanska att mitt huvud fylls av bokstäver som bara snurrar, obegripligt. Det är inte så roligt.
Jag vet att jag skrev att jag såg fram emot det så mycket och det gör jag fortfarande, på ett konstigt sätt, för kanske inom mig, någonstans, finns en liten glimt av något, att jag en dag faktiskt ska begripa vad allt handlar om, att jag en dag inte ska vara totalt hopplös...
Ge mig en spark i baken, slå ihjäl mig, gör vad som helst, jag får inte ge upp!
Det betyder så mycket mer för mig än bara ett språk, det betyder en del av livet och att inte känna att man räcker till för att klara av det är tungt, så förbannat tungt...

Har börjat läsa boken till kursen i socialpsykologi och jag är redan fast, det är otroligt intressant. Start på lördag.

Och förresten... Såg nyss att jag fått ett mail om att jag blivit antagen som elev på Hogwarts. Vad sägs om det? En karriär för mig?

Simsalabim
Nu måste jag plugga