Desde mi interior

Var på ett fantastiskt möte i eftermiddags, bakade bröd på eftermiddagen och vi kollade nyss på Bruce den allsmäktige. Gammal film, men jag har aldrig sett den förut.
Det har varit en bra helg, förutom att jag inte varit helt frisk, men nu är det iaf mycket bättre och imorgon är det 100% som gäller, först Bibelskola, sen träning och match...




Det var ett tag sen sist, men ibland känns tiden alltför kort. Det finns saker som tar tid, det finns steg som är större än andra men de måste ändå tas, någon gång. man kan göra det man kan, arbeta så mycket som går, lägga ner hela sitt hjärta, hela sin vilja i något, när man väl står där kan allt försvinna, försvinna på ett ögonblick och då kan det man byggt upp tyckas värdelöst. Men det är inte slutmålet som räknas, det är vägen dit som bygger upp, vägen dit som styrker och vägen dit som ger kraft att gå vidare.
Det kan kännas meningslöst att så lång tid har gått men såren inte är läkta än, eller så är såren läkta men knutarna som knyter ihop livet har knutits hårt. Det är knutarna man ska fokusera på, försöka göra sig fri från det som trycker ner för det som trycker ner bygger inte upp, det säger sig själv.
Att möta rädsla är något av det svåraste som finns, något av det jobbigaste som finns, men när man väl står där och stirrar rädslan i ansiktet har man kommit någonstans, det är då man riktigt kan ge sig till känna som en segrare. det spelar ingen roll hur det går, hur slutresultatet blir, det är ändå vägen dit som räknas.

Jag har gjort det förut, jag ska göra det igen och det kan bara bli bättre!

There's a fire
Inside of everybody
Burning clear and bright
There's a power
In the faintest heartbeat
That cannot be denied
Go on and trust yourself
You can ride the wind
Your gonna take your dreams
Where they've never been
There's a hero
In everybody's heart
- There's a Hero Billy Gilman -