En tyst röst, ett mörkt rum, ett öppet hjärta, en kärlek så stor…

2010-05-08@14:21:17

När allting springer förbi och jag hamnar flera steg bakom finns det bara ett sätt att lösa det på; ta de där stegen som krävs, offra det där lilla extra och att inte ge upp när man bara vill falla ihop i en hög. Det lönar sig när man väl kommer till målet, för man kommer dit som en segrare. Det spelar ingen roll om man inte knep översta steget på pallen, vad som spelar roll är att man fullföljde det, trots tankar på att ge upp, trots att man fick offra så mycket mer än man egentligen tänkt från början. För allting gå inte som på räls, även tåg kan spåra ur och då gäller det att veta hur de ska sättas på plats igen.

Du är alltid steget före
Och känner allt som smärtar
Du kunde vänt dig bort
Men ändå älskar du
Med en kärlek så oändlig
Att jag inte kan förstå
Och tack vare det
Kan vi också älska
Men du är alltid steget före



Postat av: Olivia Hedin

ojoj, du vet vad jag tycker när du uttrycker dig i ord. Och det är samma sak i bild, naturbegåvning.

Fin bild, har du tagit den själv?

Kram Olivia

2010-05-08 @ 18:22:23
URL: http://hedinolivia.blogg.se/
Postat av: Olivia Hedin

SV.

Tack desamma. Och det ska bli grymt kul på måndag med. :)

Okej, riktigt fin.

Kram

2010-05-08 @ 18:26:39
URL: http://hedinolivia.blogg.se/

Lämna ditt avtryck här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0