Desde mi interior

Det kändes så bra att vara på is igen efter hur länge som helst, känns det som, sen att det gick åt skogen får jag ta. Hemgruppssamlingen var trevlig även den, det kommer bli bra det här :)

Ska göra lite på en hemtenta (grammatik, heh) och sen ska jag ta bussen till stan för att träffa Emmy!

Att springa utan att se sig om är som att febrilt försöka slippa kämpa och därmed slippa smärtan. Styrka kan man skaffa sig, på många olika sätt, men genom att fly får den aldrig brukas och den kämpe man skulle kunna vara göms för att kanske aldrig tas fram. Det känns ganska uppenbart att flykten är den lättaste utvägen, den minst komplicerade och den minst smärtsamma, men är det vad man egentligen vill? Vill jag kämpa, eller vill jag fly?