Fighting for freedom
2010-09-17@12:56:11
På kvällen, speciellt väldigt sent på kvällen brukar jag få små filosofiska ryck. Jag överanalyserar precis allt och lägger fram den ena långa utläggninen efter den andra, aningen i tanken eller som skrivna ord på papper. I vanlig mun kallat ordbajs, jag väljer att kalla det filosofiska ryck (för den här gången, jag brukar vara dålig på att inte använda just ordet ordbajs). Kanske samma sak, men det ena låter lite trevligare... Är väldigt glad över att ingen stackare snokat reda på mina spridda anteckningar, det skulle bara sätta griller i huvudet på dem.
Igår kväll var inget undantag, låg vaken bra länge och bara funderade. Mycket på grund av en sak som händer om ett par veckor, som jag ska göra och som jag redan har börjat fundera över. (Väldigt tidigt jag vet, men jag får panik annars)
Frihet, tankar, känslor... Frihet?
Är det frihet att leva på ett sätt som glädjer alla andra, medan man själv går under?
Är det frihet att bara glädja sig själv, medan alla andra går under?
Frihet kan tolkas som att man får fria händer att göra vad man känner för, men var går egentligen gränsen mellan frihet och egoism, eller bufflighet, som är ett så välanvänt ord i det svenska språket? När man är "fri" kan det lätt bli att tankar kretsar kring det egna bästa och vad som är frihet för en själv, men när man är "bunden" sker samma sak, fast då bli egocentrismen lite annorlunda, då kretsar det mesta kring varför alla tycker så illa om en och vad det är för fel på mig som aldrig lyckas vara fri. Bunden, fri, bunden, fri... Alla strävar såklart efter frihet, men är det verkligen så lätt?
Total frihet innebär total överlåtelse, att vara totalt fri i tankar, känslor och handling. Allt du gör ska göras i frihet och för frihet, ingen strävar efter att bli bunden, det leder till att hela livet stannar upp.
Känner du dig fri, i tankar, känslor och handling?
Okej, nu får jag ta och ge mig. Blev lite långt det här, det var inte meningen.
Ska återgå till min bildredigering och försöka fokusera på det ett tag
Igår kväll var inget undantag, låg vaken bra länge och bara funderade. Mycket på grund av en sak som händer om ett par veckor, som jag ska göra och som jag redan har börjat fundera över. (Väldigt tidigt jag vet, men jag får panik annars)
Frihet, tankar, känslor... Frihet?
Är det frihet att leva på ett sätt som glädjer alla andra, medan man själv går under?
Är det frihet att bara glädja sig själv, medan alla andra går under?
Frihet kan tolkas som att man får fria händer att göra vad man känner för, men var går egentligen gränsen mellan frihet och egoism, eller bufflighet, som är ett så välanvänt ord i det svenska språket? När man är "fri" kan det lätt bli att tankar kretsar kring det egna bästa och vad som är frihet för en själv, men när man är "bunden" sker samma sak, fast då bli egocentrismen lite annorlunda, då kretsar det mesta kring varför alla tycker så illa om en och vad det är för fel på mig som aldrig lyckas vara fri. Bunden, fri, bunden, fri... Alla strävar såklart efter frihet, men är det verkligen så lätt?
Total frihet innebär total överlåtelse, att vara totalt fri i tankar, känslor och handling. Allt du gör ska göras i frihet och för frihet, ingen strävar efter att bli bunden, det leder till att hela livet stannar upp.
Känner du dig fri, i tankar, känslor och handling?
Okej, nu får jag ta och ge mig. Blev lite långt det här, det var inte meningen.
Ska återgå till min bildredigering och försöka fokusera på det ett tag
Trackback
