Yo quiero enamorarme más de Ti
2011-12-18@03:59:41
Idag har vi varit på äventyr med klassen. Vi har åkt på missionsresa till Chinandega och med oss hade vi piñatas fyllda med karameller, femtio presentpåsar innehållande en tallrik, en boll, ett leksaksdjur, en klubba, parasitpiller, såpbubblor och en lapp med en bibelvers på, en rakapparat och lusschampo för att tvätta/raka barnens hår samt mackor och juice.
För att ta oss dit började vi redan vid femtiden imorse, resan tog över två timmar och efter att ha stannat på en mack och tagit en tur i rondellen till fots, så fortsatte vi och åt frukost hos pastorsfamiljen. Därefter så for vi vidare mot byn vi skulle vara i, men efter att ha skumpat fram på vägar som i Sverige skulle klassas som oframkomliga så tog det stopp vid ett taggtrådsstängsel så vi tog vårt pick och pack och gick sista biten. När vi kom fram var det en liten gudstjänst utomhus och sedan så blev det lek och lusjakt. Och jag har idag träffat den galnaste pastorn jag någonsin stött på tror jag, utan några som helst spärrar. Han var lekledare och barnen älskade honom. Vi fick oss även ett gott skratt, flera gånger om. David fick även öva sig på att ge en kärleksförklaring på något som lät som fiskspråk och Marlene fick ta emnot en vacker serenad sjungen av Anyelo. Helt galet. Men sedan gick lekarna över på lite mer normal nivå för en stund.
Efter mackutdelningen så var det dags för piñatan, när den hängts upp i trädet blev det fullt ös igen med dans och glada tjut. När vi var klara där åkte vi vidare till en finca där de hjälper fattiga familjer som bor i närheten genom att lära dem praktiska arbeten. Det var intressant! Efter det for vi till pastorsfruns egna lilla restaurang och ått kött, gallo pinto och tortillas, innan vi for hem till Dario igen.
Det var det sista vi gjorde som klass innan jullovet, om en vecka är det julafton. Jag har fortfarande lite svårt att fatta det får nypa mig i skinnet gång på gång för att försöka få mig tillbaka till verkligheten. Men det är sant. Jag är här. Det är jul. Och det är galet. Love it!
För att ta oss dit började vi redan vid femtiden imorse, resan tog över två timmar och efter att ha stannat på en mack och tagit en tur i rondellen till fots, så fortsatte vi och åt frukost hos pastorsfamiljen. Därefter så for vi vidare mot byn vi skulle vara i, men efter att ha skumpat fram på vägar som i Sverige skulle klassas som oframkomliga så tog det stopp vid ett taggtrådsstängsel så vi tog vårt pick och pack och gick sista biten. När vi kom fram var det en liten gudstjänst utomhus och sedan så blev det lek och lusjakt. Och jag har idag träffat den galnaste pastorn jag någonsin stött på tror jag, utan några som helst spärrar. Han var lekledare och barnen älskade honom. Vi fick oss även ett gott skratt, flera gånger om. David fick även öva sig på att ge en kärleksförklaring på något som lät som fiskspråk och Marlene fick ta emnot en vacker serenad sjungen av Anyelo. Helt galet. Men sedan gick lekarna över på lite mer normal nivå för en stund.
Efter mackutdelningen så var det dags för piñatan, när den hängts upp i trädet blev det fullt ös igen med dans och glada tjut. När vi var klara där åkte vi vidare till en finca där de hjälper fattiga familjer som bor i närheten genom att lära dem praktiska arbeten. Det var intressant! Efter det for vi till pastorsfruns egna lilla restaurang och ått kött, gallo pinto och tortillas, innan vi for hem till Dario igen.
Det var det sista vi gjorde som klass innan jullovet, om en vecka är det julafton. Jag har fortfarande lite svårt att fatta det får nypa mig i skinnet gång på gång för att försöka få mig tillbaka till verkligheten. Men det är sant. Jag är här. Det är jul. Och det är galet. Love it!
Trackback
