Desde mi interior

Nu är jag i Nicaragua! Har inte hunnit blogga förrän nu, men har varit här sen den femtonde, kvällen den femtonde landade planet i Managua och min lycka går inte att beskriva med ord. Alla känslor stormade. De första dagarna hade vi lite introduktion, vi fick träffa människor, vi besökte lite olika platser och fick en rundvisning i staden här. Mys! Igår började vi med schemat på riktigt och hade vår första lektion med alla Testa Mission-team. Jag och David som ska praktisera tillsammans i en församling som heter Iglesia Rey de Reyes hade vår första praktik i "vår" stadsdel igår, Puerta del Cielo. Vi lekte med barnen där. Helt underbara, blev helt tagen. Tror mitt hjärta dog lite. De fick oss att leka katt och råtta, med mig som råtta och David katt. Vi hade väldigt roligt allihopa, de skrattade mest åt att vi var alldeles för långa för att vi smidigt skulle kunna ta oss under deras uppsträckta händer. Gullungar!
Vi hade även vår första lektion tillsammans med de åtta Nicaraguaner som ska gå kursen igår kväll. Idag har vi haft ett möte med pastorerna samt en ledarsamling för att bestämma lite olika arbetsuppgifter. jag ska få jobba med barn! Love it!

Huset vi bor i här är sjukt mysigt. Väggarna är mintgröna och jag brukar tänka att jag är som i en stor mintpastill. Det är varmt, trots regnperiod och solen har varvats med mycket regn och åska. Språket hoppas jag kommer fungera bättre och bättre. Just nu kan jag göra mig förstådd iaf vilket är positivt!

Klockan här är tio på kvällen och jag sitter utanför våra rum och lyssnar på alla ljud. det är aldrig tyst här, det är väldigt annorlunda från hemma. Tuppar låter på morgonen, med start vid fem, bilar med stora högtalare bak åker förbi utanför och läser upp olika annonser, mycket begravningar, mycket onsekter som surrar och fåglar som kvittrar. Jag älskar det. Nu sitter också resten av svenskarna och några Nicavänner och pratar vid ett bord inte långt bort så deras ord blandas med allt det andra. Det är vid sådana här tillfällen som jag inser hur mycket jag älskar att vara här, hur mycket av mitt hjärta som faktiskt tillhör det här landet. Människorna stal mitt hjärta för länge sen och jag har inga planer på att ta det tillbaka. Jag är här och jag tänker låta Gud leda mig till att göra det Han vill. För om jag kom hit, då måste det finnas en mening. En dröm jag haft har nu gått i uppfyllelse och jag tänker inte missa en sekund av den!

Har tyvärr inga bilder då datorn tillhör Emanuel, men de kommer, I promise!
Kram på er allihop!