Desde mi interior

Ibland önskar jag att jag vore en sån person som aldrig oroade mig för saker och ting, aldrig stressade upp mig över saker jag inte kan påverka och som lärde mig saker sjukt mycket fortare än jag gör... 

 

Dagen har varit lång, liksom alla andra dagar den här veckan. Det har visserligen bara varit två, men det känns som fem. Föreläsningar snurrar i skallen, möjliga tentafrågor stör nattsömnen, psykodynamiska, kognitiva och behavioristiska perspektiv har gett mig skrivkramp, för att inte tala om intersektionalitet som fått oss allihop att fundera över maktstrukturer, kön, genus, feminism och rasism. Och det är över en vecka kvar till tentan.

 

Vi fick tillbaka våra grupparbeten vi lämnade in i början av december, vi blev godkända, tack och lov. Jag hade dock troligtvis underkänt mig själv, men är tacksam över att jag inte var vår lärare. Första delen av kursen klar, andra halvan skrivs nästa fredag. 

 

Missförstå mig rätt, jag tycker om programmet och jag tycker det vi läser är intressant. Men jag hatar salstentor! Blackouter, nervösa sammanbrott och tentaångest i alldeles för lång tid är inte kul. Men det är bara att köra på. Genom att sitta här lär jag mig ingenting. 

 

Var på första passet för året också, nytt sh'bam-pass, I like it! Åker till gymet imorgon mellan plugg och tvätt, det är dock galet mycket folk pga alla nyårslöften...