For it is by grace you have been saved

2014-06-22@22:33:24
Jag har länge skrivit det här inlägget, men sedan slängt det och inte vågat trycka på publicera. Varför? För att jag inte har vågat, trots att jag innerst inne har vetat att det är viktigt. Nu kändes det som att det var dags att ta det där sista steget.
 
Jag har svårt att hitta ord för att uttrycka mig, för det är så stort och så svårt att fånga in på ett fåtal rader. Tacksamhet kan vara ett bra sammanfattande ord, men som rymmer så mycket, men även det ordet är alldeles för litet. 
 
Något av det mest värdefulla som finns i mitt liv är de människor som finns runt omkring mig, varje dag, varje vecka, året runt. Det är de människor som någon gång har satt sitt fotspår i mitt hjärta och som jag aldrig någonsin kommer kunna glömma. De människor som har hjärtan som rymmer alla, även mig, de som sträcker ut sina händer för att hjälpa en medmänniska på vandringen och de som accepterar utan att döma. Det är värdefullt, det är viktigt och det är något som varje människa förtjänar, för det är bland det finaste som finns.
 
På gudstjänsten idag predikade min pastor om nåden och att Gud älskar villkorslöst, vi kan inte prestera fram något inför Gud, vi kan inte prestera fram hans kärlek, den finns där oavsett. Vi är inte bra nog att komma inför Gud egentligen, men tack vare hans enorma nåd så har vi blivit fläckfria inför honom. Och det är stort. Större än jag någonsin kommer kunna förstå.
 
Nåd och förlåtelse är något som vi alla behöver få tal del av, men som vi också behöver ge ut. Att förlåta en människa är att sätta den personen fri och att förlåta innebär också att sätta sig själv fri. Att älska någon så mycket man kan med sin mänskliga förmåga och bortse från alla mänskliga brister och fel, det är nåd. Och att därtill lägga till Guds kärlek som han kan fylla oss med, då blir kärleken till andra människor så stor att det kan rädda liv. Bokstavligen.
 
Jag är tacksam för alla vänner som jag fått i Gävle under tiden jag bodde där, jag är tacksam för att flera av er står kvar än idag, trots att vi bor många mil ifrån varandra. 
 
Jag är tacksam för att jag kommit hit till Trollhättan. Jag är tacksam för att jag fått träffa så många människor som jag faktiskt skulle kunna göra allt för, verkligen vad som helst! Vänner som jag hoppas jag får ha kvar så länge jag lever. Vänner som blivit min familj.
 
Så tack, det är allt jag kan säga, tack för att ni är de ni är och tack för att ni låter mig vara den jag är.
 
 

Postat av: C-G Rundberg

Underbar text och fina bilder.

2014-06-23 @ 10:51:07
Postat av: Yvvedyvve

Gilla!!

2014-06-26 @ 07:38:06

Lämna ditt avtryck här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0