Desde mi interior

En känsla av tillhörighet och att få vara en del av något är bland det viktigaste som finns. Att vara behövs och älskad är något som håller hoppet uppe och hjälper igenom många svårigheter. Att bara få höra att någon annan människa tror på ens förmåga, även fast man inte tror på det själv är något som betyder så otroligt mycket. Jag tror inte de människorna som gör detta för mig vet hur mycket de betyder. Inte många av de som det här är riktat till kommer dock läsa det här men det känns bra att ha fått det skrivet. För ni som läser, ni vet vilka ni är, ska ta åt er.

Varför är jag då så rädd för att vända ryggen åt det som bara trycker ner. Varför har jag en känsla av att jag kommer få en bekräftelse på mina farhågor kastad i ansiktet? Kanske för att bomben jag bär på snart kommer brista och alla kommer märka vad det är som händer, då är det för sent. Det måste ske nu, men nu är jag inte redo.


Att stå med ena foten på ena sidan ravinen och ena foten på den andra är ingen bra lösning i längden, till slut glider sidorna isär och man faller handlös mot en säker undergång, det är dit jag är på väg.

För exakt ett år sedan befann jag mig på det ställe där mitt hjärta nu tillhör. En resa som kom att förändra mitt liv, en resa jag aldrig kommer att glömma. Jag drömmer om att en dag återvända dit, till platsen jag älskar, och vem vet, en dag kan drömmen bli verklighet!
En dag i förra veckan satt jag och Maria och tittade igenom gamla bilder och mindes dessa underbara veckor! Bilderna i inlägget har Maria tagit.

<3

Hela veckan har varit lite uppochner, vet inte riktigt vart jag är för tillfället. Det där lät lite sjukare än det egentligen är så ta det med en nypa salt. Men jag skojar verkligen inte... Nu börjar jag hitta tillbaka i alla fall.

Vi vann i alla fall vår sjätte raka seger i tisdags vilket innebär serieseger för vår del, även fast vi har en match kvar. Känns riktigt bra!

Har haft en ledig dag och har haft tid att catcha upp en massa missat, bland annat House :-) Vilket också gjorde att jag igår kunde sitta uppe och titta på curling till efter midnatt. Såg dock inte hela matchen men de vann iaf :)



Och jag är glad, så sjukt glad...

Bloggtorka gånger tusen, kan dock bero på att jag inte tycks göra något på dagarna, eller så är det helt enkelt så att jag gör för mycket och inte kan komma på något vettigt att skriva om allt som händer. Men jag tvivlar..



Och när man tror att allt är över visar det sig att den tron bara är en illusion skapat av tanken på att allt skulle bli mycket bättre utan krångel. I verkligheten ser allt inte lika ljust ut, men illusionen var fin, för stunden. Kanske kan det hjälpa lite också.



Spelade match i tisdags, som vi lyckades vinna pga en stor portion tur, inte min förtjänst kan jag meddela...
Är ledig idag, ska snart baka bröd hade jag tänkt, ikväll ska vi till mormor och morfar och skotta snö från deras tak

How long will it take before I realize how much this means to me?
How long will it take to make you understand the importance of it?
How long will I have to live with this feeling?
How long will it take? 

Var ledig idag, åkte ändå iväg mitt på dagen och var borta ett par timmar. Sen har jag catchat upp lite arbeten som jag behövde göra och fixat lite annat trevligt. Förberett lite inför morgondagen bland annat, något jag ser fram emot väldigt mycket. Anar dock att nervositeten snart kommer slå till för fulla muggar... Får hoppas man slipper en del av den iaf, haha. Före det väntar Bibelskola samt stan med Jenny.

har missat BÅDA curlingträningarna den här veckan! Börjar få lite abstinens... Lyckades stänga av klockan i sömnen (igen) i onsdags, vaknade av att Johan kom in till mig vid 20 över fyra och undrade om inte jag skulle iväg... Träningen började 25 min senare, no way att jag skulle hinna liksom. Idag har jag iaf tagit igen lite förlorade sömntimmar och är piggare än på länge :-)

Jobbade natten till idag, ska jobba i natt igen. det gick ganska bra på skolan idag faktiskt men undrar hur det blir imorgon... Kämpar dock för att hålla ögonen öppna nu så jag somnar väl snart ändå, får lite sömn iaf.

Ska passa på att skicka ett grattis till min fina Sara som fyller 20 idag!


Jag funderar på att ge upp och böja mig för mitt sömnbehov, det kommer nog löna sig i längden, speciellt imorgon. Dessutom kan det vara en osjälvisk handling då alla människor runt omkring mig slipper dras med en trött och allmänt gnällig flicka. jag tror alla mår bäst av det.
Och nej, det är inte meningen att alla mina inlägg ska vara sömninspirerade, men just nu kretsar mina tankar kring sömn, sömn och åter sömn. Jag är mig själv om ett par dagar tror jag :)

Ord jag egentligen inte riktigt trott på kommer ut ur mig, ut på pappret, fingrarna far över tangenterna som om de vore förprogrammerade. Kanske är det för att jag måste ha någonting att skriva, eller kanske är det för att det i framtiden är det jag måste tro på, att orden jag skriver ska övertyga mig själv till slut?