Desde mi interior

Jag får komma till Dig
När som helst
Och du tar emot mig
Tar mig i Din famn

Och där får jag mitt värde

I Din famn vid Ditt hjärta
Med min fot i Ditt avtryck
Får jag känna kärlek
Där är jag fri

 

Nu är jag tillbaka i Trollhättan efter att ha spenderat helgen i Gävle. Har träffat familj och vänner, gått på ett otroligt vackert bröllop och har återigen fått dela rum med en saknad Nica-vän. Fint!

 

Imorgon är det sista föreläsningen på termin 4, två hemtentor ska skrivas och sen kan vi faktiskt ta sommarlov, eller vad det nu kallas. Jag får i alla fall lite lov innan jobbet sätter igång. 

 

Och jag blir lika glad varje gång jag tittar ut genom fönstret när klockan börjar närma sig kvällen och upptäcker att det fortfarande är ljust ute. Finns det något bättre än sommarkvällar?

 

Det är kanske dags att ge det här en chans igen, vet dock inte hur länge det håller i sig den här gången men det var något som fick mig att gå in på sidan och börja spela med fingrarna över tangenterna. Vi märker om det leder någonstans.

 

Jag har levt mitt liv i full fart den senaste tiden, en oändlig blandning av vänner och familj, kyrkan, ungdomssamlingar, tjejkvällar och skolan, vackert vårväder och ihållande regn, allt detta blandat medd jobb och sida efter sida med någon som ska föreställa intelligenta samlingar av argument och diskussioner som tillsammans ska bilda hemtentor. Men det största av allt är nog att jag fick chansen att åka tillbaka till mitt hjärtas land för en sex veckor lång skimrande resa. Jag åkte dit på praktik genom skolan men hann med en massa annat också, allt det som jag gjorde när jag bodde där, jag fick återse älskade vänner och fick åka tillbaka till platser som jag minns så väl. Svårt att beskriva med ord. Fantastiskt.

 

Och eftersom jag har varit väldigt icke närvarande den senaste tiden så låter jag några bilder tala. De kanske kan ge er en liten inblick i hur det är att vara jag.