Desde mi interior

Bilder från en go promenad vid Skräcklan i Vänersborg tidigare i veckan. Slutar aldrig att förundras över hur vacker vår skapelse är. Det är sådant som får livet att se ljusare ut när det kommer dagar som känns tunga. Idag är en sån dag, men då tittar jag på bilden av ankaret och fylls återigen av hopp. Hoppet är det sista som överger och finns det hopp kvar så finns det liv. 

Idag hade jag planerat att bara vara och ta dagen som den kommer, men när eftermiddagen kom kunde jag inte vara stilla längre utan satte igång ett av mina små projekt. Black&White.