Desde mi interior

Sista dagen på 2012 är nu här, men i år med en lite overklig känsla, har vi verkligen inte tagit fel på dag? För två och tre år sedan befann jag mig i Västerås på UNITE tillsammans med härliga vänner, vilket gjorde att åren både slutade och började helt fantastiskt, då var det inget snack om saken, det var nytt år, ett schemalagt välkomnande av det till och med. Förra året firade jag i Nicaragua med min andra familj, även det väldigt surrealistiskt då inget var sig likt, men alldeles underbart på samma gång. I år firar jag med älskade vänner här i Gävle, men det lustiga är att de jag pratat med har samma känsla av att vi inte alls är framme vid årets slut än, men jag tror för det inte att det kommer bli annat än sjukt underbart det här året också! Att tillsammans få dela gemenskap är något av det mest värdefulla vi kan få som gåva.

 

Nyår är egentligen bara en dag, imorgon kommer inte kännas något annorlunda från idag, bortsett ifrån att jag och många med mig kommer få lite frustrerade känslor över att av misstag skriva 2012 överallt istället för 2013. Men vi kommer varken ha blivit bättre människor över en natt, blivit hälsosammare, skaffat pojk-/flickvän, blivit snällare, mer generösa, mer ansvarsfulla, mer duktiga på att säga nej eller vad det nu är som folk avger i sitt nyårslöfte. Det funkar inte så, även fast man kanske kunde önska det ibland. Men ändå så är det något speciellt över den här dagen, som ett nytt kapitel i sitt livs bok, från 31 december till 1 januari vänds ett blad och historien kanske tar sig en annan vändning. Många kanske gått från ett år fullt av händelser som de önskat aldrig hänt och går mot nästa år med ett litet hopp om att ljuset kanske ska komma en dag, andra kanske haft sitt livs bästa år och går sprudlande glada mot nästa för att känna att det kommer bli lika bra, om inte bättre. Oavsett vad så betyder den här dagen något. Vi bär alla på olika händelser och känslor, tankar och handlingar som präglat det här året och samtidigt går vi alla med olika drömma, visioner och mål in i nästa. 

 

Jag vet att det finns en plan för varje människa, för det står i Bibeln att alla våra dagar blev skrivna i Hans bok och att de var bestämda innan någon av dem hade kommit. Vilket betyder att det finns någon som vet precis hur du mår och vad du går igenom, det finns någon som vet vad som fyller ditt hjärta med lycka, kärlek och frid, det finns någon som ser dig när saker sker som gör att du känner dig minst av alla på jorden och det finns någon som kan trösta dig och ge dig styrka, för Han känner dig. Jag vet att Gud har oss i sin hand och han kommer bära oss, han kommer stötta oss och hålla vår hand när vi inte klarar av att gå längre. Alla de löften som vi människor kan lova oss själva eller andra kan hålla en månad, två, eller kanske bara några dagar, just för att vi är människor och så kanske vi även kommit på att löftet egentligen inte betydde något, det var bara en symbolisk gest "för att alla gör det". Kanske känner du dig sviken av någon eller så otroligt besviken på dig själv över att du inte lyckades, men kom ihåg att det finns löften som kommer att bestå, oavsett om det är 2012, 2013 eller 2054 och det är löftena som Gud gett oss, de löften vi står på och de löften vi bygger våra liv på. Han sviker dig aldrig och Han håller alltid vad Han lovar. Och Han räcker ut sin hand mot dig idag för Han vill gå med dig in i nästa år, Han vill leda dig rätt, hålla dig i Sin famn och säga till dig hur mycket Han älskar dig, för du är Hans barn.

 

Så Gott Nytt År på er! Kom ihåg att du är dyrbar, älskad, värdefull och så sjukt bra! 

 

 

Händer famlar efter varandra

Våra fingrar möts

Sammanflätas

Din andra hand på mitt hjärta

Du blåser liv i det

Varje andetag

Ögon som strålar

I skimrande färger

Ser igenom mig som glas

Rör vid det innersta

Omsluter allt

Och ger frid

 

Ord över läppar

Jag ber dig om hjälp

Du fångar upp mina ord

Lägger dem i ditt hjärta

Evigt bevarade

Alltid besvarade

 

Vi smälter ihop

Smälter samman

Och ska för alltid vara ett

Inget kan skilja mig från dig

Din kärlek

Är för evigt

 

Din kärlek är för mig

Har haft några roliga men intensiva dagar här i norr. Juldagen blev vi återigen hela släkten och jag har nu officiellt haft min första snöbrottning på typ två år, känns bra. Har dock inte åkt pulka än, men det ska vi nog försöka ordna. Förra året fick vi ta till en vulkan för att dämpa abstinensen lite, nja, kanske inte riktigt så, måste erkänna att vulkanen var lite mer extrem där färden gjordes på en playwoodskiva med ett rep, färden gick i 60-70 km/h, utan hjälm... Men jag älskar kontraster och har alltid gjort det, därför ser jag dessa händelser som något otroligt vackert, två helt olika världar, fast ändå inte..

 

Igår blev det en dag i slalombacken, har inte åkt det heller på typ två år och det känns i vaderna idag kan jag lova. En promenad uppför trappan är döden för mina stackars muskler. Fast jag gillar träningsvärk också, det visar ju på att man gjort något nyttigt. Kvällen bjöd på fina vänner, massa kärlek!

 

Idag har jag och Jenny slagits med typ tusen andra människor på mellandagsrean, eller slagits och slagits, vi hittade inget speciellt, men det var sjukt mycket folk. Köpte filmer så nu har jag en massa skoj att titta på!

 

Min julafton var helt fantastisk. Hela min fina släkt samlades och vi gjorde det som vi brukar göra på julen, det har blivit en tradition. Trots att vi kanske blivit för gamla för Kalle Anka sitter vi där och tittar och säger replikerna i förväg, exakt det som årets julvärd sa att vi inte fick göra precis innan tomteverkstaden satte igång. Vi var ute och hade årets första snöbollskrig på vårt eget lilla vis, i ett alldeles vitt landskap med högar av snö i alla riktningar. En vit jul, i två bemärkelser för vår del, något som är otroligt uppskattat och det är ingen av oss som vill ha det på något annat sätt, för vi har aldrig haft en icke-vit jul. Något jag är otroligt tacksam över.

Senare på dagen samlades vi allihop, sjöng några julsånger, läste julevangeliet, sjöng lovsång och bad tillsammans. En väldigt fin stund som summerar ihop vad julen egentligen handlar om. Jag älskar julen, för mig betyder den frihet, hopp, kärlek, glädje och gemenskap. Och jag älskar att vi samlas tillsammans och firar, familj, vänner och släkt, jag tycker mycket om det mesta som hör julen till när det handlar om den svenska traditionen och jag tycker om att ge bort julklappar. Men jag vill inte att allt detta ska överglänsa julens sanna budskap. Jag vill inte att Jesus ska försvinna in i julmat, julklappar och allt annat stök. Jag vill att Han ska vara centrum. Jesus är den som kan ge tröst i sorgen, komma med närhet i ensamheten, han är den som kan fylla på med ny kärlek till brustna hjärtan och ge hopp till den som lever i vad som kan ses som ett hopplöst mörker. För Honom är ingenting omöjligt och Han vill ge dig allt detta.

 

När Gud gav sin egen son till världen var det som ett sista halmstrå, det enda som kunde skapa hopp i en otroligt mörk värld. Han sände sin son av kärlek, en så ofattbart enorm kärlek, det saknas ord för att beskriva den. Och Han gjorde allt detta för dig, för att Han bryr sig om dig och vill ditt liv.

Han gav oss Jesus, den största gåvan av dem alla och med Jesus fick vi hälsa, frihet, glädje, närhet och framför allt; våra liv. Det finns skäl nog att fira Honom, att låta Honom stå i centrum under juletider. Jag vill ge något tillbaka till Honom, men jag kommer aldrig kunna göra mig förtjänt av Hans kärlek. Jag kan ge Honom min kärlek, älska Honom av hela mitt hjärta och ge Honom mitt liv, låta Honom få leda, låta Honom få vara vinden i mina segel. Och det är precis det jag vill göra. Han är mitt centrum, Han är mitt hopp, Han är min klippa, min tillflykt, mitt hjärtas längtan och mitt liv. Tack Jesus för det du gjorde, tack för att Du kom till denna värld, tack för att Du gav Ditt liv för att rädda oss, tack för att Du inte gav upp. Och sist vill jag säga Dig ett stort grattis på Din födelsedag.

 

Nu har jag kommit till Gävle (igår, men har haft lite fullt upp), tio timmars resa från dörr till dörr, utan särskilt mycket förseningar men däremot sjukt packat med folk. Men nu är jag iaf framme och har fått träffa familjen. Och möttes av enorma högar med snö, jag var glad över snön i Trollhättan, men oj, jag hade inte sett mycket vinter alls, men nuså, vitt och vackert! När jag kom innanför dörren möttes jag, förutom av ett omgjort hus som såg helt annorlunda ut, av en klädd, lysande julgran. Mys!

 

Idag har jag och Jenny varit på gudstjänst i kyrkan, har inte varit där sen augusti! Men det var otroligt roligt att träffa alla, många saknade människor fick jag äntligen krama om idag, det betyder mycket! Sedan har vi slagit in julklappar, kommit på dåliga rim, ätit hemmagjord risgrynsgröt, tittat på Så ska det låta christmas edition och även sett Grinchen, Jennys favoritfilm på julen. Julkänslan börjar komma krypande mer och mer. Förra året firade vi i värmen på andra sidan jorden med våra fina vänner och vår andra familj, i år blir det en kall, vit jul med familj, släkt och vänner. Båda är bra på sitt sätt, båda är fyllda av kärlek. 

 

Bjuder på lite bilder från idag, lite random sådär.

 

Sista föreläsningen för året är gjord, så nu har jag alltså lite julledigt (aka tentaplugg). Närå, ska faktiskt försöka ta lite ledigt också, vi har bara tre föreläsningar att plugga på under jul, plus en massa litteratur. Men nu ska vi inte vara såna, det kunde varit värre. Och jag ser fram emot att få träffa familj, släkt och vänner i de norra delarna av Sverige.

 

Dagen, förutom skolan, har bestått av packning (det behövs mer än man tror för två veckor och när halva resväskan dessutom består av julklappar och både datorn (plugg) och kameran ska med så blir det en del, hej packåsna hej), zumba (vi var bara fem stycken, lite lustigt sådär, man kände sig inte alls uttittad, men antar att jag får bjuda på mig lite, min talang för dans kanske smittar, host), dusch, städning och lite annat. Sen när jag kände att jag inte riktigt orkade med nåt mer så ångrade jag gårdagens val av nagellack och bestämde mig för att måla om dem igen, hej kvastskaft (visserligen tycker jag det är väldigt kul men om jag ska hålla på såhär kommer mina naglar snart falla av), men tittade på film under tiden så det var rätt mysigt ändå. Och jag orkar fortfarande inte göra så mycket så funderar på att kolla på en film till, det är ju fredag (haha hjälp, det är det ja, kul att jag kan överraska mig själv ibland) så det borde jag få lov att göra, eller?

 

Min nya christmas playlist har spelats på repeat här hemma under tiden jag befunnit mig i lägenheten, den innehåller Carola, Peter Jöback, Tommy Körberg, Kari Jobe, Kurt Nilsen, Java Gospel, Hillsong, Casting Crowns, Clay Aiken och lite Sarah Dawn Finer. Jag gillar att jag inte behöver byta skiva, hade blitt ett fasligt springande då. 

 

Psst, hett tips. Lyssna! Njutning för öron och hjärta!

 

 

 

 

 

 

 

Ty frälsar'n krossat våra tunga bojor
Vår jord är fri, himlen öppen nu är
Uti din slav du ser en älskad broder, 
Och se, din ovän ska bli dig så kär
Från himlen bragte frälsaren oss friden, 
För oss han nedsteg I sin stilla grav

 

 

 

Procamare mi dios es grande
exaltare tu nombre santo
y te dare la gloria y honra
yo te adoro y me postro ante ti

 

 

Bara lite fina ord, för att jag tycker om dem.

Torsdag. Tåg. Snöoväder. Magnus. Tina. Fredag. Uppsala. Maria. Julklappsshopping. Flum i stan. Dricka te på mysigt café. Lördag. Snöskottning. Inflyttningsfest. Nya människor. Gävle-folk. Nattfilm. The Holiday. Söndag. Gudstjänst. Tjugofyrakyrkan. Hemresa? Knappast. Dörrproblem Södertälje. Hamnade i Eskilstuna. Fanns inga tåg hem. Tillbaka till Stockholm och Tina. Film. Måndag. Hemresa. Förseningar 93 min. Missade föreläsningen. Men nu äntligen Trollis!

 

Jag har befunnit mig i huvudstaden (mest iaf) i helgen och umgåtts men fina människor som lyst upp vardagen! Tack!

 

Har bara bilder från Uppsala, men här kommer några iaf.

 

 

 

 

 

Jag spelade innebandy igår, otroligt skönt efter att ha tvingats till vila i en vecka, inte riktigt my thing direkt. Och när jag vaknade imorse fick jag veta att Gävlebocken brunnit, typiskt, jag som velat se den innan den blev till aska, men men. Ganska lustigt egentligen hur otroligt roligt det kan vara att försöka bränna ner den.Tycker fortfarande att det lustigaste är att en raggarbil körde sönder den 1976, ganska lyckat må jag säga. (http://www.merjuligavle.se/Bocken/Gavlebockens-historia/ ) 

 

Tänkte ge er en film att titta på. En film som jag lovar kommer värma upp varje fruset hjärta nu i den kalla vinterkylan. Mer sånt här till världen och den skulle vara en ännu mer fantastisk plats att leva på.

 

 

Grupparbetet är inskickat. Redovisningen är organiserad, imorgon smäller det. Jag kan bara be att jag har någon röst kvar och att jag inte hostar mig igenom min del. Men vaddå, jag har ju "planerat" (Knappast, men kommer inget annat så blir det nog så) att jag ska spela innebandy imorgon, så då lär jag ju vara frisk..

 

Jag har cyklat på vägar täckta av snömodd idag. Har hållit mig från att ramla. Men det har varit nära. Har nog även sett väldigt mysko ut, men ibland får man bjuda på sig själv även när det gäller saker man inte riktigt kan kontrollera. Minnesanteckning: Kom ihåg varningsflaggan nästa gång.

 

Vill gå på sh´bam ikväll men den irriterande förkylningen håller mig i soffan en dag till. Film kanske? Har redan dragit igenom mina vackra (ehm) danser till alla julens fina sånger. Och för att inte tala om min otroliga (host) sångröst som ekat mellan väggarna. Tar reprisen imorgon, på trean allihop. Just in case you didn't knew.

 

Köpte nya vinterstövlar igår. Mina gamla har gått sönder totalt. Klacken sprack, bokstavligen. Beror på att mina fötter är felvinklade och att jag inte på något sätt kan vinkla dem tillbaka hur mycket jag än försöker. Synd, för jag gillade dem verkligen, skorna alltså, fötterna kan vi ta en annan dag, dock tacksam för att de tar mig fram överallt, kunde ju varit värre. Men de nya, skorna här också, håller mig varm även denna vinter!

 

Har haft svårt att hålla tråden hela dagen idag. VIll du ha en paprika? Och känner att jag inte orkar fundera mer över det just nu... Men en tomat då? För ibland önskar jag att det fanns en off-knapp på hjärnans alla signaler, tänk va skönt det skulle vara! Jag röstar fortfarande på kiwin! Hejdå.

 

 

När tårarna rinner

Av förtvivlan och ångest

Har Du redan räknat dem

Och samlar dem i Dina händer

När mitt hjärta slår så hårt

Av rädsla och panik

Lägger du Ditt hjärta bredvid

Tills mitt slår i takt med Ditt

När tankarna slår till

Fulla av hat och hopplöshet

Har Du redan burit dem

Och talar liv in i mitt liv

När mina ögon tvingas stängas

Av ångest och svag självbild

Vet Du redan vad jag ser

Men Du ser en annan bild

När ångesten tar över mig

Fyller mig med hat

Har Du redan varit där

Och Du vill ta mig därifrån

När rädslan förblindar mig

Tvingar mig tillbaka

Har Du redan förstört hindret

Och bär mig över spillrorna

När vattenmassorna för mig ut

Och försöker dränka mig

Har Du redan gått på vatten

Och räckt mig Din hand

När jag inte tror på imorgon

Då tror Du på mig

Och Du berättar för mig

Att jag är Ditt barn

Att Du aldrig kommer lämna

För jag är en del av Dig

Gång på gång viskar Du till mig

Att Du älskar mig

Lyssnar på Carolas Christmas in Betlehem-skiva och har skaffat mig skrivkramp efter att ha befunnit mig i pysslar-mode ett bra tag. Tittar ut genom fönstret och ser luften vara full av tusentals virvlande vita flingor som lägger sig som ett vitt täcke på marken. Den är 20 dagar kvar till jualfton, 20 dagar tills jag får träffa hela min älskade släkt. Som de är saknade! 

 

Har inga föreläsningar idag men ska träna ikväll. Vi har examinerande kommunikationsövningar imorgon förmiddag och det är det sista för veckan. Nästa vecka kommer den monstruösa examinerande redovisningen på 45 minuter och sen får jag åka på lite äventyr till Stockholm över helgen och träffa fina människor. 

 

 

Igår för exakt ett år sedan befann vi oss på utomhusdop med en av våra praktikförsamlingar i Nicaragua. Och idag för exakt ett år sedan var jag tillsammans med mina underbara barn i Puertas del Cielo. Kontraster! 

 

November har övergått till december och julstämning finns överallt där man kommer. Jag tycker det är så otroligt mysigt! Snön ligger kvar och det är minusgrader. Det var första advent i söndags och jag och Jenny var i kyrkan på en mysig gudstjänst. Syster var här hela helgen, vi letade (och hittade) julklappar, hade filmkväll, nostalgi-tittade på gamla mysteriet på greveholm, tog en mysig kvällspromenad, pratade käkarna ur led och tog det lugnt. Mys!

 

Stör mig dock så sjukt mycket på att barnen i årets julkalender leker anden i glaset som om det skulle vara något normalt... Mår dåligt av att titta på det, tänk bara vad barn tar efter.. Riktigt farligt...

 

 

Känns som om jag överanvänt ordet mysigt nu, men såhär sent är jag dålig på synonymer, haha. Dessutom så är julen en mysig högtid för mig så allt runtomkring blir mysigt då med!

 

 

Och fick tidigare idag veta att jag blivit godkänd på hemtentan vi skickade in för typ tre veckor sen. Är så galet lättad, saknar ord.. Gav mig en push i rätt riktning iaf!

 

 

Och jag borde gå och lägga mig, känner mig verkligen lika förvirrad som det jag skrivit nu, hopp hit och dit och ingen röd tråd så långt ögat kan nå. Knas med andra ord. Bjuder på två bilder från helgen. Sen God natt!