Desde mi interior

Mina dagar består just nu av c-uppsatsskrivande och allt vad det innebär (så trött på att försöka hitta vetenskapliga artiklar nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen), träning, kyrkan, en kropp som inte vill samarbeta och otaliga desperata försök att inte bli sjuk mitt i alltihop. Hade ju varit precis vad vi behövde nu liksom...

 

Jag har sett massa nya filmer, lyssnat på massa ny musik, lagt pussel, ritat (finally, efter galet lång tid), tolkat gudstjänst till spanska för första gången, umgåtts med fina människor och myst med katten. 

 

Hjälp va skönt det kändes att skriva det här, utan att fundera över att skriva vetenskapligt, inte skriva i första person och vända och vrida på allt för att det ska låta så snyggt som möjligt. Hjärnan ställer om sig rätt fort ändå.