Step by step

2016-12-21@23:25:10

Vänner alltså. Så värdefullt. Ibland när man känner sig nere är det sjukt lätt att bara ge upp och isolera sig i sin ensamhet. Varje steg utanför lägenheten känns som något oöverkomligt. Därför är jag så tacksam för vänner som inte dömer eller ifrågasätter. Som inte håller utfrågningar eller helt enkelt låter bli att bjuda in. Gemenskap där man kan vara som man är, oavsett ryggsäck och känslor för dagen. Där man kan komma och gå när man behöver och ändå känna sig trygg i att man kommer få en inbjudan igen, trots allt. Vänner som inte ökar på ensamheten utan som hjälper en ta steg ifrån den, genom att bara vara sig själva. Utan att vara medvetna om det hjälper de till med självbild, självförtroende och känsla av egenvärde. Ett ställe dit man kan komma utan den vanliga masken och fasaden, där man slipper spela livets teater och alltid vara på topp. Där man kan slappna av, känna trygghet och glädje. Där man kan vara sig själv. 


Så tack. Verkligen. Tack. 



Lämna ditt avtryck här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0