Desde mi interior

Jag önskar jag var bättre på att uttrycka mig muntligt, sitter och lyssnar på människor som verkligen kan konsten att fånga och hålla kvar. Med ord, sagda ord. Jag beundrar människor som kan använda det skrivna ordet också, sjukt mycket. Får aldrig nog. Men ibland skulle det behövas lite av båda. Jag har aldrig varit en muntlig person om man säger så. Visst, jag älskar att prata och kan göra det för mycket ibland, men när det kommer till mer allvar, då försvinner jag och vill hellre gömma mig bakom papper och penna. Helst låta någon annan läsa upp det jag skrivit inför tal och redovisningar. Men det går inte för sig, så det är bara att bita ihop och köra. Jag tror det handlar om att jag inte tror att jag ska kunna få fram det jag vill säga (och det faktum att jag har scenskräck, men det hör egentligen inte hit), för orden jag skrivit innehåller så mycket mer än min mun kan uttrycka. Även om det handlar om en redovisning om celldelning eller ett tal i svenska med mer allvarligt innehåll så kan någon som läser skapa sig en egen uppfattning om innebörden, men om jag läser det så tolkar jag automatiskt orden på ett sätt då hela registret av betydelser inte kan komma över mina läppar. Då blir det helt plötsligt min tolkning och inte lyssnarens/läsarens. Det är komplicerat och väldigt frustrerande..

Har bråkat alldeles för mycket med ord idag (och mig själv) för att jag alls borde få tillåtelse att skriva här, men nu blev det som det blev och jag har egentligen inget att ångra. Ska ta morgondagen som den kommer och hoppas på att resultatet blir bra. Annars får jag ta den konflikten då.

God natt på er vackra människor!

Var nere på stan en sväng med mamma tidigare idag. Fixade en del saker jag behöver inför Nicaragua. Fick en del gjort iaf, känns bra. Sen tog jag ett varmt långt bad och hoppades att det skulle hjälpa mot ryggen som låst sig (bröstryggen, vilket gör att andningen ibland inte är sådär behaglig liksom), men tyvärr. Det var skönt ändå dock. 
Ska ta det lugnt ett tag, lyssna på musik, läsa och lite annat och försöka att inte somna före åtta.

Du blåser nytt liv i mig
Där inget fanns förut
Din varma kärlek fyller mig
Och kylan tvingas fly

Du ger mig vingar som en ängel
Och säger åt mig att lämna boet
Berättar att Du är med
Och aldrig släpper taget

Med Din starka hand om min
Tar jag första steget ut
Och vingarna bär mig
Mot en frihet jag inte trodde fanns 

Helnice volleybollkväll igår, vi spelade tills det blev så mörkt att vi inte såg bollen. Sen att vårt lag (som bestod av nio spelare, sex är max egentligen) tyckte det var mycket roligare att dansa, flumma och göra allt annat än spela seriös volleyboll hela sista matchen gjorde ju saken lite smått knasig. Lite fotboll hanns med också. Kul att vi blev så många.

Har jobbat min näst sista jobbdag på det här distriktet nu, har imorgon kvar och sen söndag på mitt ordinarie. Sen ska jag få sova en hel natt på fyra veckor. Sammanhängande sömn är mer värdefullt än man tror...

Och jag börjar allvarligt fundera på om min hjärna och kropp, koordinationen, helt stänger av sig ibland. Typ imorse. När jag skulle bre en macka lyckades jag med konststycket att slå ner smörkniven från smörpaketet i kylskåpet så den letar sig ner genom de ytterst smala springorna i kylskåpshyllorna och landar med ett plask i apeilsinjuicetillbringaren som stod en hylla ner. Lyckat?

Du ser rakt igenom min fasad
Allt det jag någonsin byggt upp
För Dig kan jag ingenting dölja
Du läser mig som en öppen bok

Du fångar mitt hjärta i Dina händer
Ömt och varsamt hjälper Du det slå
Tills jag själv har kraft att fortsätta
Då låter Du mig stå på egna ben

Du viskar vackra ord till mig
Som jag aldrig någonsin trott på
Ord som bryter ner alla murar
Och lägger sig till ro i mig

Och från Victoriasjön