Desde mi interior

Tror jag blivit drabbad av den så kallade influensan, tyvärr. Halsen mår inge vidare och jag är förkyld, får hoppas det går över fort. Mest orolig är jag över svenska B- talet imorgon... Fem minuters babbel och har man ingen röst då så är det ingen som hör något och då blir det inge vidare. Jag som var peppad inför talet, nervös också förstås, men jag är ganska nöjd med det jag skrivit och hoppas det kan beröra de som lyssnar och så drabbas jag av det här. Kurerar halsen just nu med halstabletter och genom att hålla munnen stängd, så gott det går. Ni som känner mig vet att jag kan ha lite svårt med det ibland...


Jag känner att jag vågat ta steget ut, vilket känns bra, bättre än jag trodde. Det som gäller nu är att jag inte faller tillbaka, ett baksteg är det jag minst av allt behöver. Detta var något av det svåraste jag gjort och jag kanske inte gjort det fullständigt, men jag är på god väg och hoppas det hjälper, det ska hjälpa, för jag har bestämt mig! Bara att ta tag i det var för mig ett stort steg och de nästa stegen kommer jag sträva efter att ta.
Livet är inte alltid en dans på rosor men det gäller att ta tillvara på det minsta lilla, de små ljusglimtarna i mörkret och snart, snart lovar jag er att ni kommer se ett slut, ett ljus i tunneln!