090816
2009-08-16@23:02:50
Det blev ent ur till Gävle Ponny Cup idag igen, på grund av vädret blev det så att tyvärr kom dit lite sent och hann bara se sista klassen... Kom hem med lite bilder i alla fall, lite jobbigt bara då det hela tiden växlade mellan molnigt och soligt, lättexponerat-icke!
Bullbak har det också blivit idag, kanelbullar för hela slanten. Jenny stod för underhållningen, så mycket kan jag säga! Resten ska jag nog vara tyst om, med en liten tanke på de inblandade. Sen har vi sjungit för full hals här, hoppas vi inte skrämt iväg några grannar, det lär väl märkas om inte annat. Nu låter jag som en kråka och borde vara tyst ett par timmar.
Det är så svårt att glömma något som låg så nära, något som betydde så mycket. Nu finns det inget att göra åt, mer än att försöka ta steget ut ur detta virrvarr av trassel och lämnade känslor. Men det är så mycket svårare än man kan tro.
En annan upplaga skulle nog ha passat, en bättre upplaga, en som inte hade alla dessa brister och negativa sidor, en kombination av två stycken till exempel, där man kan kombinera som man vill. Utan att ta hänsyn till känslor förstås, för det går ju inte när man hanterar något som inte är rätt, när man hanterar något som bara kan kastas när man helst känner för det.
Om jag kommer att förstå? Nej, det kommer jag inte, det spelar ingen roll vad som sägs, jag kommer aldrig att förstå vad det egentligen var som gjorde att allt det här satte igång från början. Jag kommer aldrig att förstå varför jag lät detta ta den plats det tog, jag borde ha lagt det på hyllan och bara tagit fram det vid behov, utan känslor inblandat, utan att något som kan bli sårat berörs. Då hade alla sluppit allt det här, fast vem vet, det är troligen bara jag som känner såhär. Jag är nog bortkastad och glömd, I guess...
Bullbak har det också blivit idag, kanelbullar för hela slanten. Jenny stod för underhållningen, så mycket kan jag säga! Resten ska jag nog vara tyst om, med en liten tanke på de inblandade. Sen har vi sjungit för full hals här, hoppas vi inte skrämt iväg några grannar, det lär väl märkas om inte annat. Nu låter jag som en kråka och borde vara tyst ett par timmar.
Det är så svårt att glömma något som låg så nära, något som betydde så mycket. Nu finns det inget att göra åt, mer än att försöka ta steget ut ur detta virrvarr av trassel och lämnade känslor. Men det är så mycket svårare än man kan tro.
En annan upplaga skulle nog ha passat, en bättre upplaga, en som inte hade alla dessa brister och negativa sidor, en kombination av två stycken till exempel, där man kan kombinera som man vill. Utan att ta hänsyn till känslor förstås, för det går ju inte när man hanterar något som inte är rätt, när man hanterar något som bara kan kastas när man helst känner för det.
Om jag kommer att förstå? Nej, det kommer jag inte, det spelar ingen roll vad som sägs, jag kommer aldrig att förstå vad det egentligen var som gjorde att allt det här satte igång från början. Jag kommer aldrig att förstå varför jag lät detta ta den plats det tog, jag borde ha lagt det på hyllan och bara tagit fram det vid behov, utan känslor inblandat, utan att något som kan bli sårat berörs. Då hade alla sluppit allt det här, fast vem vet, det är troligen bara jag som känner såhär. Jag är nog bortkastad och glömd, I guess...
Trackback
