Det som händer bakom ryggen är värst att komma över...
2009-08-03@21:58:23
Hur länge har det pågått egentligen? jag börjar faktiskt undra, det känns som om jag bara vet en liten bråkdel av sanningen och jag vet inte om jag vill få reda på resten. Trevligt att få veta att man ett par dagar efteråt redan är "död och begraven" och ersatt av någon annan, någon mycket bättre, någon som inte är socialt efterbliven och någon som är en allmänt bättre människa... Hur tror ni det känns? Hur länge har jag varit död och begraven för er egentligen, hur långt i förväg var allt det här planerat? Och om det inte var planerat i förväg känns det inte mycket bättre för det, då ville ni ju inte ha mig med från början. Trevlig känsla...
Jag kräver inga svar, jag vill kanske inte veta. Jag undrar bara hur någon kan leva med det här. Varför inte bara göra slut på allt på en gång utan att dra ut på det, göra lidandet kortare liksom, det skulle vara det bästa. Jag hatar egenligen att leva i ovisshet, men nu vet jag i alla fall vart ni står och fine, låt det vara så då! Jag önskar bara jag kunde gjort en massa saker ogjort, en massa saker som pga er kom i skymundan,något jag verkligen ångrar nu, för så mycket var det värt liksom.
Det som sårar mig mest är vetskapen om allt som hänt bakom ryggen på mig, allt som hänt som angår mig på många sätt men som jag inte fått reda på. Jag vet att det är onödigt att älta saker och ting såhär i efterhand men vad ska man göra om hela ens verklighet vändes uppochner på ett par sekunder. Tro ni att jag är en naiv idiot, gör det, men tro inte att jag inte förblir oberörd av det här. Det finns mycket jag känner som inte ni vet om, som inte ni ser och det är jag glad för, annars skulle jag nog mått sämre än såhär. Jag önskar bara ni visste hur hårt det tog, jag önskar ni visste, det gör jag verkligen...
Jag kräver inga svar, jag vill kanske inte veta. Jag undrar bara hur någon kan leva med det här. Varför inte bara göra slut på allt på en gång utan att dra ut på det, göra lidandet kortare liksom, det skulle vara det bästa. Jag hatar egenligen att leva i ovisshet, men nu vet jag i alla fall vart ni står och fine, låt det vara så då! Jag önskar bara jag kunde gjort en massa saker ogjort, en massa saker som pga er kom i skymundan,något jag verkligen ångrar nu, för så mycket var det värt liksom.
Det som sårar mig mest är vetskapen om allt som hänt bakom ryggen på mig, allt som hänt som angår mig på många sätt men som jag inte fått reda på. Jag vet att det är onödigt att älta saker och ting såhär i efterhand men vad ska man göra om hela ens verklighet vändes uppochner på ett par sekunder. Tro ni att jag är en naiv idiot, gör det, men tro inte att jag inte förblir oberörd av det här. Det finns mycket jag känner som inte ni vet om, som inte ni ser och det är jag glad för, annars skulle jag nog mått sämre än såhär. Jag önskar bara ni visste hur hårt det tog, jag önskar ni visste, det gör jag verkligen...
Trackback
