Desde mi interior

Har ni någon gång känt att ni är i stort behov av att göra något men samtidigt känner att ni är begränsade till att inte göra det? Kan bero på flera olika orsaker...
Just nu är min högsta önskan att få explodera, explodera i ett moln av ord, ord utan mening, ord utan egentligt sammanhang. Bara ord för att det är ord och ord kan hela.

På tal om något annat så är jag trötter trötter för tillfället. Jag antar att jag kommer vänja mig snart och dessutom så är jag inte helt anti jobbet heller. ganska härligt sådär tidigt på morgonen, att få se solen gå upp och bara vara, ensam liksom.

Jag har verkligen lätt för att få speciella låtar att fastna, sen spelar jag sönder dem tills de har fastnat lite till och därefter svalnar intresset lite, men inte helt, för att lite senare blossa upp igen och låten kan förvänta sig att bli sönderspelad. Men det gör inget, för jag älskar dem! Just nu är det en speciell låt som får mig att dels tänka på Berlin, vi spelade den där väldigt ofta, men den får mig också att tänka på något som är så sant och som ligger så nära. Jag är beroende av vackra texter!

Nu blir det lite ordbubbel här, som egentligen kanske inte har någon betydelse för er, men för mig har de det och det är därför jag låter de komma. Jag bara låter de bubbla fram...