Desde mi interior

Idag är det sista riktiga skoldagen, sen sätter studentveckan igång. Det är helt sjukt, jag kan knappats tro att det är sant, ungefär som om jag väntar på att få vakna upp, men jag sover inte, det är riktigt.

Jag måste även försöka hitta kläder till vattenkriget på söndag. Vi ska vara indianer och jag har typ ingenting hemma! Okej, fjädrar då... Men det räcker ju inte långt precis.

Tomt, tomt, tomt. Jag vet inte vad som händer, det känns precis som om någon vänt upp och ner på mig och hällt ut allt, precis allt och lämnat mig helt tom. Det är så svårt att förklara, allt är svårt över huvud taget. Men det som är problemet är: om vi delar, helar vi, men om vi inte delar kan vi inte hela och det går inte att dela ingenting...