And though You're invisible I'll trust the unseen
Dåligt med uppdatering på senare tid, kanske för att jag helt enkelt inte haft något vettigt att skriva. Hade en väldigt bra dag igår dock som började med Bibelskola. Därefter begav jag mig till Vasa för att grilla marshmallows och dela ut, detta gjorde vi med Ny Generationgruppen. Det blev en succe måste vi säga, vi lyckades sprida lite glädje iaf, både till lärare och elever :)
Runt 18 mötte jag min Leksandsvän på stationen, hon hade två h väntetid i Gävle inna hon skulle fortsätta norrut så vi passade på att träffas, var över ett halvår sen sist! Otroligt trevligt! En massa prat, skratt och allmänt konstiga diskussioner är en bra summering av kvällen, fast vi får iofs inte glömma de dansande tomtarna på trappan till stationen!
Nu ska jag och Jenny fara iväg en sväng, sen ska jag till Pk
Blir saker verkligen bättre när man i efterhand får veta att det inte alltid varit för sent? Att saker och ting kanske inte skulle ha blivit annorlunda, men att saker och ting skulle ha känts mycket bättre. Utan skuldkänslor, utan dåligt samvete för något man egentligen inte gjort men ändå gjort. Men nu är det för sent, det är lätt att vara efterklok... Men samtidigt så visste jag ingenting, jag hade bara mina känslor och gå på och de räckte inte till. Vad skulle jag kunna gjort, säg mig, ligger allt på mig egentligen?
Och nu finns "jag" i en nyare och bättre upplaga, kommer allt lösa sig då? Även för mig?
