Låt mig få leva, och leva genom dig
Ska jag vara helt ärlig så har jag kommit till en punkt då jag inte vill veta av något mer längre, jag orkar bara inte. jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen och jag vet heller inte vad jag ska göra åt saken. Känns som om jag bara gnäller för tillfället och jag ber om ursäkt över det, hoppas ni står ut ett tag iaf... Min huvudvärk gick mirakulöst nog över igår.
Spanska undervisning på Bibelskolan idag :) En missionär från Cuba som missionerat i Nicaragua (<3!!) kom och pratade, han hade tolk, men det roliga var att jag förstod det mesta, ett steg i rätt riktning iaf! Pratade om tjänstegåvor.
"Hola me llamo Jenny, vivo con Jessica y todos los dammråttos que yo dammsugo uppo" - Citat av Jenny i en av hennes inte alltför ljusa stunder, men jag tycker om dig ändå! :) Kände bara för att liva upp stämningen lite i detta annars så torra träskområde.
Mina inlägg blir även ganska kryptiska och utan någon som helst struktur, jag som egentligen älskar struktur och nästintill perfektionism måste nu inse att jag inte alls kan uppbåda ork att försöka mig på något av detta över huvud taget.
Det som inte dödar dig gör dig starkare, jag tar till detta välanvända uttryck igen eftersom det stämmer in så sjukt bra just nu. Känner inte för att ge er en lång utläggning om mitt liv för tillfället, därför är det så svårt att försöka få fram något ur ingenting, om ni förstår hur jag menar...?
Byt ut mitt hårda hjärta
Ta det ut ur mig
Och ge mig förmågan att älska
