Låt mina fötter få vandra, de vägar du vill jag ska gå
Nu har jag kommit till en punkt där jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen och jag hatar det. Kanske är det ett tecken på att jag borde sluta försöka kontrollera vägen hela tiden, eller på att jag inte ska analysera minsta lilla steg för att försöka hitta bästa utvägen, jag vet inte. Jag vet bara att jag vill komma iväg härifrån snabbt, vilket dock kanske leder till problem.
Ska försöka få bort mitt superstarka nagellim som inte går bort med borttagningsmedel, det ska liksom nötas bort och hur snyggt är det egentligen om man målar annat lack över och limmet skymtar under, nja, inget jag skulle rekommendera precis.
Har gått klädd i jeans och oversize mjukiströja hela dagen. Var något fel på värmen i kyrkan så det var rent ut sagt svinkallt och jag har frusit mig igenom fyra timmar, fyra härliga timmar iofs så jag ska inte klaga, men jag kan ju ändå få hoppas att värmen är tillbaka tills imorgon.
Kan ju tipsa om en till låt när jag ändå är på g liksom: When God ran, Phillips, Craig and Dean
Ena stunden idag visste jag vad jag ville, men sekunden senare hade hela synen förändrats och jag var tillbaka där jag började, där jag egentligen borde vara.
Och du... Tack.
