Desde mi interior

Julklapparna vi handlade ungefär en vecka innan jul kom till användning på annandagen. Då fixade vi det sista, bredde hundra smörgåsar och fyllde den gulligaste piñatan jag sett, i form av en liten pajas och sen packade vi allt på en picup och åkte upp till Puerta del Cielo. När vi kom dit hade barn redan samlats och det kom fler och fler. Vi började som vanligt med att be och sjunga lite. Sen gjorde några av barnen ett drama som handlade om Sackeos och därefter satte vi igång med piñatan. Det är roligt och barnen älskar det, men jag är lika tacksam varje gång det är över och ingen skadats sig.

 

Sedan började vi dela ut julklapparna vi köpt, samt macka och juice. Det var lite svårt att få ordning på alltihop men när vi sedan gick därifrån så hade barnen fått vad de skulle och vi, i alla fall jag, hade haft en fin stund.

 

Senare samma dag hade de gjort iordning julklappsutdelning och piñata även i kyrkan så vi gick dit och tittade. Hur mysigt som helst och även dit kom det väldigt mycket barn.

Nu kommer en liten sen juluppdatering. Det blev en annorlunda men rolig julafton här i värmen. Julstämningen infann sig dock inte förrän en bra bit in på kvällen då vi satte oss för att äta och sen när vi gick ut för att titta på smällare och raketer.
Vi började dagen med att ta en promenad för att hälsa på några vi känner, på eftermiddagen gick vi till ett hus lite längre upp på gatan, där hade de piñatas och lekar för alla barn så vi satt där och tittade. Senare under kvällen så dansade vi med tomtebloss, kastade tricitracas (blev galen av alla smällar) och ännu lite senare fick vi visa våra kunskaper (?) inom salsan. Vi bjöd även upp till svensk jultradition genom att dansa små grodorna och räven raskar över isen runt en palm på innergården. Det framkallde många, och jag menar många, skratt!

Kvällen avslutades på taket där vi stod och tittade på fyrverkerierna som skjäts upp runt hela stan. Mys!

I måndags var vi och köpte julklappar i mängder, närmare bestämt till över 50 barn, från åldrarna 3 månader till 14 år, blandat tjejer och killar. Vi ska nämligen ha en liten julfest i Puerta del Cielo, troligen på måndag. Det ska bli helt underbart roligt!

 

Och här kommer lite bilder från vår missionsresa till Chinandega förra helgen.

Nu börjar julen närma sig med stormsteg här i landet där julstämningen inte alltid är på topp. Den är den 23 december idag och vi har faktiskt varit och julshoppat en del, men det finns ingen gran att lägga paketen under, ingen snö att kriga med och ingen pepparkaksdoft. Men jag älskar det ändå! Det känns så fel men ändå så rätt, på ett sätt skulle jag vilja vara hemma med min familj på julafton, så som det alltid brukar vara (och ja, jag saknar alla så otroligt mycket!), men samtidigt så vet jag innerst inne att jag inte skulle vilja vara någon annanstans än just här, där jag är. Vi kommer fira vår julafton här i huset och sen kommer vi åka bort ett par dagar efter jul och komma hem lagom till nyår. Väldigt annorlunda, men helt underbart. Jag har dock börjat inse att trots att jag spelar Carolas julskiva på full volym och på repeat så kommer julstämningen nog inte infinna sig, men jag tror jag överlever, för jag är ju egentligen inte här för att allt ska vara likadant som hemma. Det är det nya som är det spännande och det är det som jag tycker så otroligt mycket om. Igår fixade jag och Marlene dock en blinkande julslinga som vi hängde på framsidan av huset, kanske blir det lite mer som hemma, fast ändå inte...

Feliz Navidad på er allihop! Hoppas ni får en fantastisk jul, det tänker vi ha! :-)

Idag har vi varit på äventyr med klassen. Vi har åkt på missionsresa till Chinandega och med oss hade vi piñatas fyllda med karameller, femtio presentpåsar innehållande en tallrik, en boll, ett leksaksdjur, en klubba, parasitpiller, såpbubblor och en lapp med en bibelvers på, en rakapparat och lusschampo för att tvätta/raka barnens hår samt mackor och juice.
För att ta oss dit började vi redan vid femtiden imorse, resan tog över två timmar och efter att ha stannat på en mack och tagit en tur i rondellen till fots, så fortsatte vi och åt frukost hos pastorsfamiljen. Därefter så for vi vidare mot byn vi skulle vara i, men efter att ha skumpat fram på vägar som i Sverige skulle klassas som oframkomliga så tog det stopp vid ett taggtrådsstängsel så vi tog vårt pick och pack och gick sista biten. När vi kom fram var det en liten gudstjänst utomhus och sedan så blev det lek och lusjakt. Och jag har idag träffat den galnaste pastorn jag någonsin stött på tror jag, utan några som helst spärrar. Han var lekledare och barnen älskade honom. Vi fick oss även ett gott skratt, flera gånger om. David fick även öva sig på att ge en kärleksförklaring på något som lät som fiskspråk och Marlene fick ta emnot en vacker serenad sjungen av Anyelo. Helt galet. Men sedan gick lekarna över på lite mer normal nivå för en stund.

Efter mackutdelningen så var det dags för piñatan, när den hängts upp i trädet blev det fullt ös igen med dans och glada tjut. När vi var klara där åkte vi vidare till en finca där de hjälper fattiga familjer som bor i närheten genom att lära dem praktiska arbeten. Det var intressant! Efter det for vi till pastorsfruns egna lilla restaurang och ått kött, gallo pinto och tortillas, innan vi for hem till Dario igen.

Det var det sista vi gjorde som klass innan jullovet, om en vecka är det julafton. Jag har fortfarande lite svårt att fatta det får nypa mig i skinnet gång på gång för att försöka få mig tillbaka till verkligheten. Men det är sant. Jag är här. Det är jul. Och det är galet. Love it!

Julen börjar närma sig med stormsteg och vi går på jullov på måndag. Vi hade vår sista lektion igår och på lördag åker vi på vår sista missionsresa för i år. Det kommer bli otroligt roligt! Vi ska åka och ha fest för fattiga barn, med piñatas och lite presenter.

Igår tog vi även hit en svensk tradition, vi hade ett litet luciatåg för våra Nica-vänner innan lektionen. Vi sjöng svenska julsånger, var klädda i vitt (eller så nära vitt man kunde komma), med glitter i håret för mig och Marlene och stjärngossestrut och stjärna för David och Emanuel. Vi hade även köpt lussebullar (munkar), pepparkakor (chocolate chip cookies) och julmust (coca cola). Det verkade vara uppskattat i alla fall! Och vi hade kul!


Jag och David var på retreat med kyrkan i helgen, vi bodde på Academia Cristiana som ligger inte långt härifrån men ändå lite avskilt. Där fick vi verkligen möta Gud på ett speciellt sätt, det var bland det starkaste jag upplevt på länge och verkligen en rannsakning, inifrån och ut. Något jag tror alla behöver gå igenom. Verkligen mäktigt.

Här kommer ytterligare lite bilder från Puerta del Cielo. Ska dit i eftermiddag igen, men då ska jag till kyrkan på una charla tillsammans med en från kyrka och psykologen på Senda. Det ska bli kul! De ska prata om förhållandet mellan föräldrar och barn.

En halvledig helg har nu passerat. I fredags tog vi alla fyra en tur till Esteli, en stad vi aldrig tidigare varit i eller spenderat någon längre tid i. Vi åkte på förmiddagen och fick ännu en gång uppleva hur livligt det är på bussarna, en mysig känsla måste jag säga. Sen när vi kom fram tänkte vi ta en taxi till centrum men när vi frågade fick vi höra att det bara var tre kvarter, cuadras, bort så vi bestämde oss för att gå. Efter 20 minuter och ytterligare en fråga om vägen kom vi fram. Tre mycket stora kvarter med ovanligt många svängar, men skönt med frisk luft. När vi kom hem framåt middagstid fick vi veta att vi missat katolikernas purisima när de var utanför vårt hus, jag sa inte så mycket men suckade lite av lättnad inombords. Det räcker med att man blir väckt femton gånger varje natt av bomber och bilad med skrålande musik. Fyrverkerierna vi såg på torsdagen när de var ett kvarter härifrån var väldigt fina dock. Satt då ute på framsidan av vårt hus med tre av barnen på gatan, ett av dem satt och tittade helt förundrat och när fyrverkerierna smällde av vände hon sig ivrigt till mig och sa: Mira, Jessica, mira.. Ahh, que lindo! Gullunge!

Idag har vi varit på utomhusdop med kyrkan där Marlene och Emanuel går. Det var väldigt mysigt! Dop, sång, bön och bad. Hade inte med mig kläder för bad men blev ändå blöt så det räckte när några stycken kom på att det var skitkul att skvätta ner mig. Bien fresco! Och tack vare värmen så torkar man ganska fort igen. Hemfärden skedde på ett flak, hur många vi var och hur stort flaket var vet jag inte och det är kanske bäst att hålla det inne. Vad jag vet är att vi stod trångt men mysigt och att jag fortfarande är barnsligt förtjust i flakåkning med vinden fladdrande i håret och naturens vackra vyer runt omkring. Helt galet myckt man missar om man sitter inne i en bil. Att man sen ser ut som en urblåst hårboll får man bjuda på.

hemresan från San Francisco Libre