Desde mi interior

Jag har blivit beordrad sängläge den närmsta tiden så nu sitter jag här... Jag vet att det är ganska bra, egentligen, men just nu skulle jag vilja vara ute med de andra, kan vara en ganska rastlös och stressad själ ibland och trots att jag just nu känner för att sova flera timmar så vill jag bara att febern ska försvinna, poff, så blev jag frisk..
Äter antibiotika och ska göra det tills imorgon, har knarkat febernedsättande och gör det fortfarande. Tack och lov att vi ska vara här länge, skulle vara tråkigt om hela resan blev förstörd på grund av några små sketna parasiter. Men man får ta det som det är..

Vi har varit ute på en del äventyr i veckan, vi var på vår första "missionstripp" i söndags, till San Antonio. En av Nica-eleverna är pastor där så vi var till hans kyrka och hade möte. Och jag tackar Gud för att jag inte är katolik... Vi blev indelade i grupper som skulle gå runt till husen där och bjuda in folk till mötet vi skulle ha. jag och Emanuel gick tillsammans med två av Nica-eleverna och de första tre husen gick bra.. Sen tog det stopp.. Vi kom in och frågade om vi fick dela något från Bibeln. Det första vi möttes av var en som sa att här var vi minsann katoliker. Sen fattade vi inte så mycket mer utom att de ville att vi skulle sätta oss, så det gjorde vi. Sen satt vi där, i 25 minuter, medan hon rabblade böner om och om igen, radband hade hon också som hon höll på och fingrade på. Samtidigt stod två stycken bredvid och verkade tävla om vem som kunde rabbla böner snabbast, för fort gick det. Ja... vad ska man säga, vi var ganska lättade när vi kom ut därifrån och sedan var det dags för oss att gå tillbaka för att mötet skulle börja. Tack igen Gud för att jag inte är katolik. Jag hade aldrig klarat av att hålla på sådär.. Mötet för övrigt blev bra!

Jag har det helt fantastiskt här. Jag älskar landet, människorna, kulturen, allt. Okej då, inte parasiterna, jag erkänner väl det.. Men resten. My heart belongs to you.