I promise you, I'm always there
Helgen har varit intensiv men väldigt bra! Två ungdomssamlingar med prat, tårtbak, skratt, flum, pingis och en massa underbara människor. Sen har jag även träffat vänner, fotograferat, fikat och lunchat och idag har jag varit på min sista gudstjänst i kyrkan på åtta månader.
På torsdag smäller det, då kommer allt det jag väntat och drömt om hur länge som helst nu. Det känns som om det var igår som jag sa att "nästa år ska jag till Nicaragua", nu får nästa år istället bytas ut mot torsdag och allt blir helt plötsligt så mycket mer verkligt. Det mest konstiga är att jag, som i vanliga fall brukar ha resepanik veckor i förväg, nu är helt lugn. Hoppas det håller i sig för det är en skön känsla, att trots att jag inte alls har kontroll över något egentligen så känns det mer än okej. En fin människa sa idag att det kanske är ett tecken på att jag är på rätt spår. Jag vill gärna tro att det är sant.
Tårtbak på Unplugged i fredags
Unplugged. Love.
Unplugged
Och från fotorundan med Magnus i lördags.
