Desde mi interior

Har haft en ledig dag idag, sen är det bara torsdag och fredag kvar av min tre veckor långa praktik. Jag kan inte riktigt förstå att tiden gått så obeskrivligt fort. Men det har varit väldigt lärorikt så jag får ta det med mig därifrån. 

Har skrivit ännu lite till på hemtentan som ska in i början av november. Har dock för många sidor så måste korta ner, inget jag ser fram emot direkt men tar det sen när allt är i lite mer ordning. 
Ikväll ska jag dansa zumba och sen spela innebandy, zumba har jag inte dansat på hur länge som helst och det var två veckor sen jag spelade innebandy så ser fram emot det. Känner dock redan nu hur träningsvärken kommer ha fångat min kropp imorgon, men det tar vi då om det sker. 

Såg även en av de mest fantastiska filmer jag någonsin sett går kväll, The Help. Se den, se den, se den! Jag tvingar dig inte, men du missar något om du inte gör det (vilket jag gjort eftersom jag inte sett den förrän nu, my bad) Väldigt tänkvärd och framkallade ett hav av olika känslor, en sådan film som kunde ha fått mig att kasta datorn genom fönstret i ena sekunden för att i nästa sitta och titta med en fånigt leende på läpparna med tårarna rinnande nerför kinderna.  

Remember that in times of hopelessness

I will carry you my child

I love you

More than you could ever think

I will never let you go

I carry you

Through all your difficulties

I will never let you go

Remember that in times of despair

I will still be there my child

I lead you

And will help you through

I will never let you go

I believe in you

Even though you doubt

I will never let you go

Remember that I will always love you

Even though you fail

Even though you stumble

I will never let you go

Remember I will always be there

I the darkest night

Or the most painful time

I will never let you go