Desde mi interior

Ibland så fastnar orden någonstans mellan hjärta, hjärna och tangetbord. De kommer aldrig riktigt ut i sin rätta form och då är det ibland bättre att bara låta dem förbi osagda och låta dem förbli hjärtats ord som aldrig blivit nedskrivna. Lite så har det varit den senaste tiden. Så mycket har hänt men mycket av det förvarar jag i hjärtat, där det hör hemma. Minnen, skratt, vänner och en massa små mirakel.

 

Jag har den senaste tiden fått känna hur Gud verkligen bär och hur Han verkligen har omsorg, på så många olika sätt. Ibland kan de små tecknen komma som något helt oplanerat och alldeles oväntat, men resultatet av dem blir något fantastiskt. Var på ett fantastiskt ungdomsmöte i fredags där Gud verkligen kom med sin närvaro, helanden, upprättelse och påfyllning av glädje var något som genomsyrade kvällen och gjorde den till ett av alla de där tillfällena som många tog till sina hjärtan. Det går inte att förklara, det bara är. Gud är fantastisk.

 

Små saker kan växa sig större och större med tiden och det är när man öppnar ögonen som man på riktigt kan se att de där små sakerna faktiskt var mirakel och att det fanns en mening med det där lilla, kanske obetydliga. Men i det lilla formas det stora och när det stora växt sig enormt kan det explodera och sprida sig långa vägar. Människor sår frön, Gud sköter resten. Och när man lämnar saker till honom vet man aldrig vilka fantastiska saker livet kommer bära med sig.