Desde mi interior -

I run into your arms

2014-07-08@20:47:00

Jobb, bussresor, nätter med för få timmars sömn, klumpiga handlingar beroende på föregående faktum, skratt, Bones, åska, växthusvärme och det vanliga. Typ. Det känns ungefär som om livet ger mig ett ultimatum, lägger fram olika nödvändiga delar av livet; jobb, sömn/vila, socialt liv, hushållssysslor och sen säger åt mig att välja två.. Lite så känns det, har noll tid över att hinna med allt jag borde och många saker hamnar i skymundan... Sen får jag panik när jag upptäcker att de faktiskt måste göras ändå trots att jag egentligen inte har tid eller ork. Har till exempel fått använda alla mina akrobatiska kunskaper för att ta mig förbi tvättstället i hallen, det har stått där i ett par dagar och jag har inte gjort något åt det förrän idag och det var för att jag fick panik och blev så frustrerad på att alltid slå mig själv på det att jag behövde göra något drastiskt.. Men men, nu kollar jag Bones och äter ägg. Sängen ropar på mig så snart ger jag nog efter för dess vilja..

Livet Permalink

Trackback