Desde mi interior

La primera semana har passerat här och det har varit helt underbart!! Mycket nya intryck, mycket fina människor, underbara möten, Gudsupplevelser och äventyr utöver det normala. Och mer ska det bli.
Skypeade med mamma och pappa imorse, trevligt att få prata med dem lite!

Idag har vi varit i Puerta del Cielo för andra gången och lekt med barnen. de är helt underbara! Nu var där runt 30 stycken.
Har även fått träffa och hålla en liten bebis på tre dagar, ja, hon föddes i fredags. Lilla gullunge. Jag dog lite.


Vi har nyss haft lektion tillsammans med Nica-eleverna, den handlade om evangelisation. Riktigt bra!
Sitter här med feber nu dock, klockan är kvart i nio och jag ska sova och hoppas på att vara piggelin igen imorgon.

Nu är jag i Nicaragua! Har inte hunnit blogga förrän nu, men har varit här sen den femtonde, kvällen den femtonde landade planet i Managua och min lycka går inte att beskriva med ord. Alla känslor stormade. De första dagarna hade vi lite introduktion, vi fick träffa människor, vi besökte lite olika platser och fick en rundvisning i staden här. Mys! Igår började vi med schemat på riktigt och hade vår första lektion med alla Testa Mission-team. Jag och David som ska praktisera tillsammans i en församling som heter Iglesia Rey de Reyes hade vår första praktik i "vår" stadsdel igår, Puerta del Cielo. Vi lekte med barnen där. Helt underbara, blev helt tagen. Tror mitt hjärta dog lite. De fick oss att leka katt och råtta, med mig som råtta och David katt. Vi hade väldigt roligt allihopa, de skrattade mest åt att vi var alldeles för långa för att vi smidigt skulle kunna ta oss under deras uppsträckta händer. Gullungar!
Vi hade även vår första lektion tillsammans med de åtta Nicaraguaner som ska gå kursen igår kväll. Idag har vi haft ett möte med pastorerna samt en ledarsamling för att bestämma lite olika arbetsuppgifter. jag ska få jobba med barn! Love it!

Huset vi bor i här är sjukt mysigt. Väggarna är mintgröna och jag brukar tänka att jag är som i en stor mintpastill. Det är varmt, trots regnperiod och solen har varvats med mycket regn och åska. Språket hoppas jag kommer fungera bättre och bättre. Just nu kan jag göra mig förstådd iaf vilket är positivt!

Klockan här är tio på kvällen och jag sitter utanför våra rum och lyssnar på alla ljud. det är aldrig tyst här, det är väldigt annorlunda från hemma. Tuppar låter på morgonen, med start vid fem, bilar med stora högtalare bak åker förbi utanför och läser upp olika annonser, mycket begravningar, mycket onsekter som surrar och fåglar som kvittrar. Jag älskar det. Nu sitter också resten av svenskarna och några Nicavänner och pratar vid ett bord inte långt bort så deras ord blandas med allt det andra. Det är vid sådana här tillfällen som jag inser hur mycket jag älskar att vara här, hur mycket av mitt hjärta som faktiskt tillhör det här landet. Människorna stal mitt hjärta för länge sen och jag har inga planer på att ta det tillbaka. Jag är här och jag tänker låta Gud leda mig till att göra det Han vill. För om jag kom hit, då måste det finnas en mening. En dröm jag haft har nu gått i uppfyllelse och jag tänker inte missa en sekund av den!

Har tyvärr inga bilder då datorn tillhör Emanuel, men de kommer, I promise!
Kram på er allihop!

Känslan av att se den nästan färdigpackade väskan stå på golvet och veta att jag har tre kg till godo och bara några saker att stoppa i är rätt härlig. Sen att jag i nästa ögonblick får syn på handbagaget som väger alldeles för mycket (under gränsen, men för mycket ändå) för att det ska vara kul att bära runt på det är en helt annan sak. Det är sånt man får ta. Jag tycker det är trevligt ändå.

Väggarna gapar tomt i rummet, det är nästan så det ekar här om man går in och ropar (Johan testade) och de nästintill tomma hyllorna gör att jag faktiskt kan se sängen när jag sitter vid skrivbordet och tvärtom. Nackdelen är väl att det bli mycket större insyn från gatan och att allt jag gör syns hur tydligt som helst, så vill jag dansa disco så får jag låna någon annans rum eller helt enkelt lära mig bjuda på mig själv. Det är ändå ingen som kommer kunna träffa mig igen på åtta månader och tills des har de förhoppningsvis glömt bort allt.

Så ser mitt liv (läs mitt rum) ut just nu, typ. Har faktiskt gjort annat också, träffat underbara människor och haft mycket skoj! Så ni inte tror att jag roar fotgängare på heltid.

Helgen har varit intensiv men väldigt bra! Två ungdomssamlingar med prat, tårtbak, skratt, flum, pingis och en massa underbara människor. Sen har jag även träffat vänner, fotograferat, fikat och lunchat och idag har jag varit på min sista gudstjänst i kyrkan på åtta månader.

På torsdag smäller det, då kommer allt det jag väntat och drömt om hur länge som helst nu. Det känns som om det var igår som jag sa att "nästa år ska jag till Nicaragua", nu får nästa år istället bytas ut mot torsdag och allt blir helt plötsligt så mycket mer verkligt. Det mest konstiga är att jag, som i vanliga fall brukar ha resepanik veckor i förväg, nu är helt lugn. Hoppas det håller i sig för det är en skön känsla, att trots att jag inte alls har kontroll över något egentligen så känns det mer än okej. En fin människa sa idag att det kanske är ett tecken på att jag är på rätt spår. Jag vill gärna tro att det är sant.

Tårtbak på Unplugged i fredags

Unplugged. Love.

Unplugged


Och från fotorundan med Magnus i lördags.

Tillbringade första delen av dagen med den här sköningen. Vi åkte till Bönan och hoppades kunna promenera vid havet, men tji fick vi, trots att vi bytte ställe flera gånger, hoppade på stenar, klev över en myrstack, gick in på små stigar och över hustomter så kom vi aldrig fram till någon promenadväg vid havet. Det slutade med att vi åkte ut till Eskön och gick någon naturstig och åt blåbär. Mycket trevligt det också!

Senare på eftermiddagen roade jag och Jenny oss med att klä varandra från våra egna garderober. Hon fick på sig kläder jag älskar som hon aldrig annars skulle ta på sig och jag fick bli en färgbomb för ett tag. Sjukt kul! Ingen som inte känner oss skulle dock fundera över om något var fel, men mamma blev ganska paff :-)

 

Dagarna susar förbi i en rasande fart och nu är det inte långt kvar innan planet lyfter (fast just det där med att lyfta vill jag inte riktigt tänka på just nu). Resväskan ligger på golvet i mitt rum och runt den ligger högar av saker som ska packas ner, ganska rörigt med andra ord (och Göran sitter och vaktar, vet att Jenny vill höra det iaf). Drack Dukoral för en halvtimme sen ungefär, det luktar ganska gott, typ hallonsoda, men smakar apa. Håll för näsan och häll typ.. Har fortfarande kvar eftersmaken i munnen men får inte äta frukost förrän om tidigast en halvtimme. Sista vaccinet jag behöver ta iaf, skönt det.

Sitter just nu och tittar på högarna av papper som ligger bredvid mig, de behöver gås igenom och sorteras, men det känns inte särskilt lockande. Helt sjukt hur mycket man samlat på sig... Tror inte ens hälften är värt att sparas egentligen, såå, varför har jag då gjort det? Ett av livets stora mysterium..
Och nu sitter jag här och skriver en massa strunt istället för att ta tummen ur och faktiskt börja. På med musiken så kör vi!

Så var man 21 då. Blev en lugn dag igår, träffade en underbar vän och vi catchade upp lite, sen blev det mys här hemma med familjen. Var ensam hemma resten av dagen och hade vaccinationstid på morgonen så jag hann med sjukt mycket. Tog mig även ut på en liten fototur i skogen bara ett par hundra meter från dörren. Jag fotade dock mest mina fötter, men de kan ju också få synas på bild någon gång. Skön promenad fick jag iaf.

Idag har jag jobbat på Erikshjälpen hela dagen och fått med mig lilla Göran hem av mina kära kassakompisar (Jennys namnförslag som jag har svårt att få ut ur skallen så han lär nog få heta det, även fast han är stor, fluffig och rosa. Lite charmigt.) De tyckte jag skulle ha honom nu när jags ka åka :-) Gulligt värre!

Här är han, lilla fluffiga Göran. En riktig grisbjörn, Lottas Bamsen får se upp :-)


Jag är så otroligt tacksam över alla fina människor som finns i mitt liv. Ni förgyller mina dagar och ni har en enorm plats i mitt hjärta!

Kusinerna och mormor och morfar kom på besök idag. Kul att träffa dem innan jag åker! Vi åt lunch, spelade kubb och andra spel, fikade, spelade basket och lite till. Skönt med så fint väder!

Har suttit ett tag och fösökt hitta lite bilder till en sak jag ska göra, är sjukt mycket svårare än man kan tro. Det finns så många att välja mellan, men ändå så få. I don't get it... Får lägga mer tid på det imorgon. Sov nästan tolv timmar inatt, det behövdes verkligen, men är ändå lika trött nu. Men innan jag ska sova tänkte jag visa några bilder från idag.

Har förresten också sett en mysig film med Jenny och planerat in en dejt med två vänner imorgon.  

Nu är jag hemma igen från Uppsala, lite småsjuk med hosta, halsont och förkylning men gladare än jag varit på länge. Har fått träffa helt underbara människor, kunnat dela livet på ett sätt jag inte kunnat tidigare. Har fått uppleva hur det är att verkligen vara en del av något, något som kan bli stort. Ni är helt fantastiska allihop! Om två veckor är jag i Nicaragua, det känns helt overkligt. Samtidigt som det är så sant det kan bli, en dröm jag har kommer gå i uppfyllelse och jag kommer få åka tillbaka till det land jag så längte älskat och saknat. Och jag får åka dit med ett team som jag trivs sjukt bra med, ni är helgrymma!
De här veckorna har vi fått tagit del av undervisning från många väldigt inspirerande människor, fått möta Gud väldigt starkt, skrattat tills vi gråtit och paddlat kanot till armarna nästan föll av. Vi har jonglerat med äpplen i trädgården, haft tacofest med landtävlingar (Nica visade sig vara starkast i näsfräs, klurigheter och skottkärra, kan vara användbart!), spelat kubb på grus, haft djupa diskussioner om allt och inget. Försökt baka men misslyckats och satt igång brandlarmet, lekt psykologen och skrattat åt ord som hyllning och hymn i konstiga meningar. Allt detta och mycket mer.

Om jag fått önska hade jag velat vara kvar där än, vara kvar där tillsammans med människor som alla tog mitt hjärta. Men nu ska vi alla förbereda oss på en resa som troligen kommer förändra våra liv, oavsett om vi kommer åka till Nicaragua, Thailand, Sverige eller Bolivia så kommer vi möta saker vi aldrig tidigare mött, träffa människor och skapa relationer, kanske för livet. Vi kommer få ta del av andras liv och få lära oss av dem, få erfarenheter som vi sedan kan använda till att hjälpa andra. Och framför allt kommer vi bli ledda av Gud på ett sätt som vi aldrig blivit förut. Jag har en stark tro på att vi alla kommer gå tusen gånger starkare ur det här än vi går in i det. Just för att vi har den störste av dem alla på vår sida. Och med honom är vi alltid segrare.


Här kommer ett fåtal bilder från veckorna. De två första har Sara Frimodig tagit, resten är troligen mina.

My lovely Nica-team!

Hela härliga gänget!

Testa mission och "Svärdet i stenen" under en skogspromenad senare på kursen


Promenad i solen


Tur till Sthlm för att gå på möte i Hillsong Church

Andakter

Vi vann i kubb

Och Nica ägde trekampen :-)

Promenad och kantarell

Fina Marlene och jag

Kubb

Örsundsbro

Fina människor!