Nada en el mundo tiene más valor
2012-06-24@23:42:56
För några timmar sedan kom jag hem ifrån Vilhelmina och en helg full av kärlek, skratt, lite tårar och underbara människor. Fick träffa nya roliga människor och fick återse vänner som gjorde mitt hjärta fullt av kärlek. Saknar dem redan.
Bröllop måste vara något av det finaste i världen och det här var helt underbart. Ett galet vackert par, skapt för varandra, en mysig liten kyrka vid vattnet, en känslofylld vigsel, massa glädje utanför kyrkan och sen mat, prat, mycket skratt och tårfyllda ögon på festen. Är så glad för deras skull och så tacksam över att jag fick vara med och dela detta speciella tillfälle. För det var vackert, unikt, speciellt och alldeles underbart, såsom det ska vara.
Jag och Annie innan vi åkte iväg till vigseln. Invigde min klänning som jag fick uppsydd åt mig i Nica.
Efter vigseln
Detaljer i dukningen. Otroligt fint.
Bröllopstårtan
Efter festen, grillning utanför.
En fin och saknad människa.
Ett smakprov av alla bilder från dagen.
Un pacto con Dios
2012-06-21@21:59:15
Om bara någon timme så beger jag mig mot norrland för bröllop på lördag! Ska bli galet kul och fantastiskt fint! Vi åker minibuss över natten nu så det lär nog inte bli så galet mycket sömn men vi får hålla varandra vakna, eller iaf chauffören. Men det ska nog gå bra!
Sist jag var på bröllop, förra sommaren.
Och fina vänner. Gammal bild dock.
Idag har jag haft ännu en av de där dagarna du bara vill spara för alltid. Tack.
Sist jag var på bröllop, förra sommaren.
Och fina vänner. Gammal bild dock.
I believe it's special
2012-06-20@22:11:08
Underbara människor förgyller min vardag varje dag nu och jag älskar det. Finns så mycket kärlek, så mycket tok och så mycket annat fantastiskt. Saknar lite ord.
Veckan har gått så otroligt fort men varje ögonblick har varit värt att ta tillvara på. Så vill jag att det ska fortsätta vara, så vill jag leva resten av mitt liv, leva för varje sekund.
Vet inte hur jag ska kunna beskriva det på ett bättre sätt. Att räkna upp allt vi har gjort skulle inte hjälpa så mycket då det nog betydde mest för de som var där just då och att försöka förklara allt skulle ta tid och bli långdraget. Kanske bäst att jag bara låter de första korta meningarna tala, det känns som om det är ord nog. Från hjärtat.
För att jag älskar
2012-06-16@21:13:36
För att Jag älskar
Kom till mig när du är tyngd av oro
Jag ska ge dig vila
Kom till mig när du inte orkar mer
Jag ska ge dig kraft
Kom till mig när tårarna inte kan stoppas
Jag ska ge dig glädje
Och allt i överflöd
Kom till mig när du känner dig ensam
Jag ska ta dig i Min famn
Kom till mig när du känner dig maktlös
Jag ska ge dig lösningar
Kom till mig när du behöver någon
Jag ska ge dig kärlek
Och allt i överflöd
Kom till mig när du inte ser en morgondag
Jag ska ge dig hopp
Kom till mig när vattnet försöker dra dig ner
Jag ska lära dig gå på vatten
Kom till mig när du tvivlar på dig själv
Jag ska ge dig styrka
Och allt i överflöd
För att Jag älskar
Dig
Some of me through a lens
2012-06-14@23:52:11
Har fått hem mitt nya objektiv nu! Mitt gamla fick sig en dos sand i NIcaragua och pajade på avslutningskursen, fick lite panik då jag inte har något annat jag kan använda "normalt", zoomen är inge vidare när det handlar om vardagssituationer. Men så hittade jag ett begagnat Tamron AF SP 28-75/2,8 XR Di och så blev det. Har inte kunnat fota så mycket med det då jag haft fullt upp och dessutom har vädret varit lite halvkasst, minst sagt, men här kommer lite bilder i alla fall, ganska ointressanta och flummiga, men ni ser. Älskar bländaren, färgerna, tyngden (ja faktiskt, det känns "på riktigt"), smidigheten i zoomen (inte så konstigt kanske, mitt gamla knakade och hoppade pga all sand) och ja, det mesta. Det kliar i fotofingrarna, får nog tillfälle att använda det en del imorgon. Ser fram emot det!
Sista bilden får beskriva min kärlek till Nica just nu. Tog ett par timmar att göra, ren njutning!
Och nu blev det ett helt inlägg om bara ett objektiv? Jaja, här kommer lite bilder i alla fall, titta, njut (?) och skratta (ja, det är okej, jag lovar!)
Sista bilden får beskriva min kärlek till Nica just nu. Tog ett par timmar att göra, ren njutning!
There´s a place for us
2012-06-12@18:25:50
Det har varit full rulle de senaste dagarna. Har träffat många saknade människor och är så otroligt tacksam över att jag har dem! Har spelat volleyboll med härliga gäng, varit i kyrkan och lyssnat på Joybells (gospel), varit med och tagit första spadtaget vid kyrkbygget och till på köpet hamnat på nyheterna, grillat i Boulognern och pratat en massa, haft kvalitetstid med fina människor, varit på studenter och massa mer. Såg även den mindre lyckade EM-matchen igårkväll, mindre lyckad för Sverige iaf.
Jag saknar Nicaragua, det kommer jag nog aldrig komma undan, saknar människorna, kulturen, familjen, kyrkan, barnen, Puertas del Cielo, halva mitt hjärta. Människor här frågar och jag brukar svara att jag är delad, det är nog det närmaste sanningen jag kan komma.
Ikväll ska jag iväg med syskonen och spela fotboll/volleyboll.
Här kommer lite bilder från de sista dagarna i Nica
Predikar i kyrkan
Resten av bilderna är från avskedsfesten
Just a reminder
2012-06-04@22:04:27
Saker jag måste påminna mig själv om:
- Sätt på dig säkerhetsbältet när du sätter dig i bilen. Det finns säkerhetsbälten tillgängliga överallt i varje bil och det är faktiskt olagligt här att åka utan.
- Du ska kasta pappret i toaletten, jag lovar, det blir inte stopp. Sluta få panik om du går på en toa utan papperskorg, du gör inget fel.
- Ja, Jessica, du kan dricka vattnet direkt ur kranen och jag lovar, det smakar bra!
- Och det är meningen att skorna ska tas av direkt innanför dörren i svenska hus, annars kan man irritera många.
- Bli inte så besviken varje gång någon inte hälsar på dig med ett leende när du hälsar på dem, i affärer, på bussar, eller liknande ställen, Nicaraguaner måste ha en speciell talang för att vara glada och trevliga. Fortsätt le mot dem ändå dock, snart kanske de tinar upp.
- Jessica, du kan inte säga vad som helst på svenska, här förstår precis alla vad du säger och det kan bli galet pinsamt.
- Att säga amen högt i kyrkan kan bli ett embarrasing moment, här ska man tydligen vara tyst och sitta och lyssna, endast. Men även här kanske folk tinar upp efter ett tag.
- Dela inte det angivna priset med tre i affären för att räkna ut vad det kostar i svenska kronor. Kan bli katastrofalt.
- Du kan inte gå till grannen och handla, affären ligger 10 minuter bort.
- Nicaraguanskt regn = varmt, svenskt regn = svinkallt. Köp en tröja. Och ett paraply.
- Till sist: Glöm aldrig bort ditt hjärta. Det finns i två länder och det är något värdefullt. Att sakna är att älska, att drömma är en gåva.
Y fuera de ti nada deseo en la tierra
2012-06-04@16:47:19
Vem har jag i himlen utom dig!
När jag har dig frågar jag inte efter något på jorden.
Ps 73:25
Nu är kursen Testa Mission avslutad. Har varit på avslutningskurs i Göteborg ett par dagar den här veckan och fått möta hela min underbara klass igen efter så många månader. Vi hade galet bra undervisning, vi fick reflektera själva över det vi fått varit med om, skriva en monsterutvärdering som gav de flesta skrivkramp, haft tre galet roliga kvällar då de olika länderna hade ansvaret, mycket skratt! Sen var vi även på Liseberg allihop. På lördagskvällen åkte vi nattbuss upp till Uppsala där vi sen på söndag förmiddag hade vår avslutningsgudstjänst. Fint avslut!
Känns lite konstigt att det är slut nu, fast samtidigt så var detta början på något stort och jag vet att alla är mer motiverade nu att verkligen arbeta för att himlen ska invadera jorden, på riktigt. Det är i alla fall jag. Och jag vet att Gud har stora saker på gång.
Att tjäna Dig är min vilja
Att få höra Din röst min bön
Att vittna om Dig mitt uppdrag
Att få möta Dig blir min lön
Jesus det liv jag äger
Det ger jag nu åt Dig
Det är ändå så lite
Mot vad Du gjort för mig
En cada palpitar, mientras haya aliento en mi, Dios haz tú obra en mí
2012-05-26@23:38:27
Nu är jag hemma i Sverige igen, efter en resa som blev nästan åtta timmar längre än väntat på grund av förseningar som orsakade ett missat plan. Nu sitter jag i alla fall i mitt lilla krypin nere i källaren hemma i huset. Det är mysigt och vad som är ännu mysigare är att jag har min familj nära. Jag saknar Nicaragua och det gjorde ont att lämna, men nu är jag här hos min familj. Ibland önskar jag att man kunde vara på två ställen samtidigt, mitt hjärta är i alla fall på två ställen.
Idag har jag haft en väldigt trevlig dag! Vaknade upp vid tio och trodde det var mitt i natten, hej jetlag! Har varit lite småtrött hela dagem men nu på kvällen blev jag lite piggare, tror ändå jag kommer sova gott sen.
Vid halv ett kom mormor och morfar och kusinerna hit. Galet roligt att träffa dem igen, har saknat dem! Vi åt lunch illsammans och sen blev det basket, cykeltur, lek i lekpark, fika, middag, fotboll och en massa prat innan de åkte hem lite senare på kvällen. Sen har jag pratat med fina människor och haft videosamtal med några av mina fina vänner i Nicaragua. Love Jag, mamma och pappa har även sett Mästarnas Mästare på TV, känns lite galet att kunna slå på teven och få fram svenska.. Jag höll dessutom på att svara morfar på spanska idag då jag såg ett ord på spanska från min Bibel. Då har man blivit lite miljöförstörd. Fast jag gillar det!
What are words if you really don't mean them when you say them
2011-09-13@22:11:50
Känslan av att se den nästan färdigpackade väskan stå på golvet och veta att jag har tre kg till godo och bara några saker att stoppa i är rätt härlig. Sen att jag i nästa ögonblick får syn på handbagaget som väger alldeles för mycket (under gränsen, men för mycket ändå) för att det ska vara kul att bära runt på det är en helt annan sak. Det är sånt man får ta. Jag tycker det är trevligt ändå.
Väggarna gapar tomt i rummet, det är nästan så det ekar här om man går in och ropar (Johan testade) och de nästintill tomma hyllorna gör att jag faktiskt kan se sängen när jag sitter vid skrivbordet och tvärtom. Nackdelen är väl att det bli mycket större insyn från gatan och att allt jag gör syns hur tydligt som helst, så vill jag dansa disco så får jag låna någon annans rum eller helt enkelt lära mig bjuda på mig själv. Det är ändå ingen som kommer kunna träffa mig igen på åtta månader och tills des har de förhoppningsvis glömt bort allt.
Så ser mitt liv (läs mitt rum) ut just nu, typ. Har faktiskt gjort annat också, träffat underbara människor och haft mycket skoj! Så ni inte tror att jag roar fotgängare på heltid.
Väggarna gapar tomt i rummet, det är nästan så det ekar här om man går in och ropar (Johan testade) och de nästintill tomma hyllorna gör att jag faktiskt kan se sängen när jag sitter vid skrivbordet och tvärtom. Nackdelen är väl att det bli mycket större insyn från gatan och att allt jag gör syns hur tydligt som helst, så vill jag dansa disco så får jag låna någon annans rum eller helt enkelt lära mig bjuda på mig själv. Det är ändå ingen som kommer kunna träffa mig igen på åtta månader och tills des har de förhoppningsvis glömt bort allt.
Så ser mitt liv (läs mitt rum) ut just nu, typ. Har faktiskt gjort annat också, träffat underbara människor och haft mycket skoj! Så ni inte tror att jag roar fotgängare på heltid.
I promise you, I'm always there
2011-09-12@00:15:08
Helgen har varit intensiv men väldigt bra! Två ungdomssamlingar med prat, tårtbak, skratt, flum, pingis och en massa underbara människor. Sen har jag även träffat vänner, fotograferat, fikat och lunchat och idag har jag varit på min sista gudstjänst i kyrkan på åtta månader.
På torsdag smäller det, då kommer allt det jag väntat och drömt om hur länge som helst nu. Det känns som om det var igår som jag sa att "nästa år ska jag till Nicaragua", nu får nästa år istället bytas ut mot torsdag och allt blir helt plötsligt så mycket mer verkligt. Det mest konstiga är att jag, som i vanliga fall brukar ha resepanik veckor i förväg, nu är helt lugn. Hoppas det håller i sig för det är en skön känsla, att trots att jag inte alls har kontroll över något egentligen så känns det mer än okej. En fin människa sa idag att det kanske är ett tecken på att jag är på rätt spår. Jag vill gärna tro att det är sant.
Tårtbak på Unplugged i fredags
Unplugged. Love.
Unplugged
Och från fotorundan med Magnus i lördags.
There's a place for us
2011-09-08@22:59:51
Tillbringade första delen av dagen med den här sköningen. Vi åkte till Bönan och hoppades kunna promenera vid havet, men tji fick vi, trots att vi bytte ställe flera gånger, hoppade på stenar, klev över en myrstack, gick in på små stigar och över hustomter så kom vi aldrig fram till någon promenadväg vid havet. Det slutade med att vi åkte ut till Eskön och gick någon naturstig och åt blåbär. Mycket trevligt det också!
Senare på eftermiddagen roade jag och Jenny oss med att klä varandra från våra egna garderober. Hon fick på sig kläder jag älskar som hon aldrig annars skulle ta på sig och jag fick bli en färgbomb för ett tag. Sjukt kul! Ingen som inte känner oss skulle dock fundera över om något var fel, men mamma blev ganska paff :-)
With every breath I take I will give thanks to God above
2011-09-07@09:55:58
Dagarna susar förbi i en rasande fart och nu är det inte långt kvar innan planet lyfter (fast just det där med att lyfta vill jag inte riktigt tänka på just nu). Resväskan ligger på golvet i mitt rum och runt den ligger högar av saker som ska packas ner, ganska rörigt med andra ord (och Göran sitter och vaktar, vet att Jenny vill höra det iaf). Drack Dukoral för en halvtimme sen ungefär, det luktar ganska gott, typ hallonsoda, men smakar apa. Håll för näsan och häll typ.. Har fortfarande kvar eftersmaken i munnen men får inte äta frukost förrän om tidigast en halvtimme. Sista vaccinet jag behöver ta iaf, skönt det.
Sitter just nu och tittar på högarna av papper som ligger bredvid mig, de behöver gås igenom och sorteras, men det känns inte särskilt lockande. Helt sjukt hur mycket man samlat på sig... Tror inte ens hälften är värt att sparas egentligen, såå, varför har jag då gjort det? Ett av livets stora mysterium..
Och nu sitter jag här och skriver en massa strunt istället för att ta tummen ur och faktiskt börja. På med musiken så kör vi!
Sitter just nu och tittar på högarna av papper som ligger bredvid mig, de behöver gås igenom och sorteras, men det känns inte särskilt lockande. Helt sjukt hur mycket man samlat på sig... Tror inte ens hälften är värt att sparas egentligen, såå, varför har jag då gjort det? Ett av livets stora mysterium..
Och nu sitter jag här och skriver en massa strunt istället för att ta tummen ur och faktiskt börja. På med musiken så kör vi!
I'll be a witness in the silences when words are not enough
2011-09-06@22:27:52
Så var man 21 då. Blev en lugn dag igår, träffade en underbar vän och vi catchade upp lite, sen blev det mys här hemma med familjen. Var ensam hemma resten av dagen och hade vaccinationstid på morgonen så jag hann med sjukt mycket. Tog mig även ut på en liten fototur i skogen bara ett par hundra meter från dörren. Jag fotade dock mest mina fötter, men de kan ju också få synas på bild någon gång. Skön promenad fick jag iaf.
Idag har jag jobbat på Erikshjälpen hela dagen och fått med mig lilla Göran hem av mina kära kassakompisar (Jennys namnförslag som jag har svårt att få ut ur skallen så han lär nog få heta det, även fast han är stor, fluffig och rosa. Lite charmigt.) De tyckte jag skulle ha honom nu när jags ka åka :-) Gulligt värre!
Här är han, lilla fluffiga Göran. En riktig grisbjörn, Lottas Bamsen får se upp :-)
Jag är så otroligt tacksam över alla fina människor som finns i mitt liv. Ni förgyller mina dagar och ni har en enorm plats i mitt hjärta!
Idag har jag jobbat på Erikshjälpen hela dagen och fått med mig lilla Göran hem av mina kära kassakompisar (Jennys namnförslag som jag har svårt att få ut ur skallen så han lär nog få heta det, även fast han är stor, fluffig och rosa. Lite charmigt.) De tyckte jag skulle ha honom nu när jags ka åka :-) Gulligt värre!
Här är han, lilla fluffiga Göran. En riktig grisbjörn, Lottas Bamsen får se upp :-)
Jag är så otroligt tacksam över alla fina människor som finns i mitt liv. Ni förgyller mina dagar och ni har en enorm plats i mitt hjärta!
For as long as I shall live I will testify to love
2011-09-03@23:37:11
Kusinerna och mormor och morfar kom på besök idag. Kul att träffa dem innan jag åker! Vi åt lunch, spelade kubb och andra spel, fikade, spelade basket och lite till. Skönt med så fint väder!
Har suttit ett tag och fösökt hitta lite bilder till en sak jag ska göra, är sjukt mycket svårare än man kan tro. Det finns så många att välja mellan, men ändå så få. I don't get it... Får lägga mer tid på det imorgon. Sov nästan tolv timmar inatt, det behövdes verkligen, men är ändå lika trött nu. Men innan jag ska sova tänkte jag visa några bilder från idag.
Har förresten också sett en mysig film med Jenny och planerat in en dejt med två vänner imorgon.
Har suttit ett tag och fösökt hitta lite bilder till en sak jag ska göra, är sjukt mycket svårare än man kan tro. Det finns så många att välja mellan, men ändå så få. I don't get it... Får lägga mer tid på det imorgon. Sov nästan tolv timmar inatt, det behövdes verkligen, men är ändå lika trött nu. Men innan jag ska sova tänkte jag visa några bilder från idag.
Har förresten också sett en mysig film med Jenny och planerat in en dejt med två vänner imorgon.
Tu eres mi respirar
2011-09-02@19:38:29
Nu är jag hemma igen från Uppsala, lite småsjuk med hosta, halsont och förkylning men gladare än jag varit på länge. Har fått träffa helt underbara människor, kunnat dela livet på ett sätt jag inte kunnat tidigare. Har fått uppleva hur det är att verkligen vara en del av något, något som kan bli stort. Ni är helt fantastiska allihop! Om två veckor är jag i Nicaragua, det känns helt overkligt. Samtidigt som det är så sant det kan bli, en dröm jag har kommer gå i uppfyllelse och jag kommer få åka tillbaka till det land jag så längte älskat och saknat. Och jag får åka dit med ett team som jag trivs sjukt bra med, ni är helgrymma!
De här veckorna har vi fått tagit del av undervisning från många väldigt inspirerande människor, fått möta Gud väldigt starkt, skrattat tills vi gråtit och paddlat kanot till armarna nästan föll av. Vi har jonglerat med äpplen i trädgården, haft tacofest med landtävlingar (Nica visade sig vara starkast i näsfräs, klurigheter och skottkärra, kan vara användbart!), spelat kubb på grus, haft djupa diskussioner om allt och inget. Försökt baka men misslyckats och satt igång brandlarmet, lekt psykologen och skrattat åt ord som hyllning och hymn i konstiga meningar. Allt detta och mycket mer.
Om jag fått önska hade jag velat vara kvar där än, vara kvar där tillsammans med människor som alla tog mitt hjärta. Men nu ska vi alla förbereda oss på en resa som troligen kommer förändra våra liv, oavsett om vi kommer åka till Nicaragua, Thailand, Sverige eller Bolivia så kommer vi möta saker vi aldrig tidigare mött, träffa människor och skapa relationer, kanske för livet. Vi kommer få ta del av andras liv och få lära oss av dem, få erfarenheter som vi sedan kan använda till att hjälpa andra. Och framför allt kommer vi bli ledda av Gud på ett sätt som vi aldrig blivit förut. Jag har en stark tro på att vi alla kommer gå tusen gånger starkare ur det här än vi går in i det. Just för att vi har den störste av dem alla på vår sida. Och med honom är vi alltid segrare.
Här kommer ett fåtal bilder från veckorna. De två första har Sara Frimodig tagit, resten är troligen mina.
De här veckorna har vi fått tagit del av undervisning från många väldigt inspirerande människor, fått möta Gud väldigt starkt, skrattat tills vi gråtit och paddlat kanot till armarna nästan föll av. Vi har jonglerat med äpplen i trädgården, haft tacofest med landtävlingar (Nica visade sig vara starkast i näsfräs, klurigheter och skottkärra, kan vara användbart!), spelat kubb på grus, haft djupa diskussioner om allt och inget. Försökt baka men misslyckats och satt igång brandlarmet, lekt psykologen och skrattat åt ord som hyllning och hymn i konstiga meningar. Allt detta och mycket mer.
Om jag fått önska hade jag velat vara kvar där än, vara kvar där tillsammans med människor som alla tog mitt hjärta. Men nu ska vi alla förbereda oss på en resa som troligen kommer förändra våra liv, oavsett om vi kommer åka till Nicaragua, Thailand, Sverige eller Bolivia så kommer vi möta saker vi aldrig tidigare mött, träffa människor och skapa relationer, kanske för livet. Vi kommer få ta del av andras liv och få lära oss av dem, få erfarenheter som vi sedan kan använda till att hjälpa andra. Och framför allt kommer vi bli ledda av Gud på ett sätt som vi aldrig blivit förut. Jag har en stark tro på att vi alla kommer gå tusen gånger starkare ur det här än vi går in i det. Just för att vi har den störste av dem alla på vår sida. Och med honom är vi alltid segrare.
Här kommer ett fåtal bilder från veckorna. De två första har Sara Frimodig tagit, resten är troligen mina.
My lovely Nica-team!
Hela härliga gänget!
Testa mission och "Svärdet i stenen" under en skogspromenad senare på kursen
Promenad i solen
Tur till Sthlm för att gå på möte i Hillsong Church
Andakter
Vi vann i kubb
Och Nica ägde trekampen :-)
Promenad och kantarell
Fina Marlene och jag
Kubb
Örsundsbro
Fina människor!
Uppsala
2011-08-22@09:38:46
Nu är väskan helt färdigpackad och stängd, trots luftmadrass, sovsäck och kudde, hehe... Om bara ett litet tag åker jag mot stationen för our trip to Uppsala. Introduktionskurs på G! :-) Är tillbaka om ungefär två veckor, det kommer vara lite dött här fram tills dess skulle jag tro.
Every second counts
2011-08-21@23:43:48
Nu ligger resväskan nästan färdigpackad i ett hörn på mitt rum, finally. Sitter här och funderar på om jag borde sova eller inte. Dagen har varit lovely by the way. Först möte och sen stan med Maria. Barnavdelningen på Åhlens var väl mest lockande kanske, vilket kanske iofs bevisar att vi gått på stan lite för länge och behövde en paus. Men det var kul. Alla borde få ha en egen barbapappa, eller två små tjocka lurviga djur!
Igår kom det en massa trevliga människor hit. Ett ord som kan beskriva kvällen? Flum. Jag fick mer packning till Nicaragua och skrattade så käkarna nästan föll av. Sånt är trevligt!
Och i fredags var jag hundpromenerare. Sprang, gick, kastade pinnar och en massa annat i två timmar. Mys! Sen på kvällen blev det volleyboll och därefter fortsatte vi hemma hos Lisa. Ni får två bilder på lilla Chili och sen ska jag sova. Uppsala imorgon!
Igår kom det en massa trevliga människor hit. Ett ord som kan beskriva kvällen? Flum. Jag fick mer packning till Nicaragua och skrattade så käkarna nästan föll av. Sånt är trevligt!
Och i fredags var jag hundpromenerare. Sprang, gick, kastade pinnar och en massa annat i två timmar. Mys! Sen på kvällen blev det volleyboll och därefter fortsatte vi hemma hos Lisa. Ni får två bilder på lilla Chili och sen ska jag sova. Uppsala imorgon!
You're never gonna be alone, I'll hold you 'til the hurt is gone
2011-08-18@23:12:04
Förra veckan satt jag och jobbade med den i flera timmar tills jag kände mig nöjd. Skickade iväg beställningen i torsdags kväll och fick veta att leveranstiden (med produktion) var 7-10 dagar. Trodde inte jag skulle hinna få hem den innan jag åker till Uppsala men idag fick jag ett sms av mamma (och ett av Johan som påpekade det lustiga faktum att jag stod som Fru Jessica la Fleur på adressen) på eftermiddagen om att den blivit levererad. Kom hem rätt sent men öppnade den på en gång. Kände mig som ett barn på julafton. Och den är min. Verkligen min. Allt är jag. Små saker som jag ser och känner, men kanske ingen annan. Det är därför den är så speciell. För mig. De flesta bilderna har ni redan sett och det mesta kanske ni har läst. Men inte tillsammans. Inte såhär. Jag la ner mycket av mig i den och fick tillbaka den med mer än jag vågat hoppas på.
Det är för oss solen går upp och lyser som guld för kärlekens skull
2011-08-17@23:36:46
Jag önskar jag var bättre på att uttrycka mig muntligt, sitter och lyssnar på människor som verkligen kan konsten att fånga och hålla kvar. Med ord, sagda ord. Jag beundrar människor som kan använda det skrivna ordet också, sjukt mycket. Får aldrig nog. Men ibland skulle det behövas lite av båda. Jag har aldrig varit en muntlig person om man säger så. Visst, jag älskar att prata och kan göra det för mycket ibland, men när det kommer till mer allvar, då försvinner jag och vill hellre gömma mig bakom papper och penna. Helst låta någon annan läsa upp det jag skrivit inför tal och redovisningar. Men det går inte för sig, så det är bara att bita ihop och köra. Jag tror det handlar om att jag inte tror att jag ska kunna få fram det jag vill säga (och det faktum att jag har scenskräck, men det hör egentligen inte hit), för orden jag skrivit innehåller så mycket mer än min mun kan uttrycka. Även om det handlar om en redovisning om celldelning eller ett tal i svenska med mer allvarligt innehåll så kan någon som läser skapa sig en egen uppfattning om innebörden, men om jag läser det så tolkar jag automatiskt orden på ett sätt då hela registret av betydelser inte kan komma över mina läppar. Då blir det helt plötsligt min tolkning och inte lyssnarens/läsarens. Det är komplicerat och väldigt frustrerande..
Har bråkat alldeles för mycket med ord idag (och mig själv) för att jag alls borde få tillåtelse att skriva här, men nu blev det som det blev och jag har egentligen inget att ångra. Ska ta morgondagen som den kommer och hoppas på att resultatet blir bra. Annars får jag ta den konflikten då.
God natt på er vackra människor!
